Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När jag följande dag återkom till observatorium, var
min första impuls att under någon förevändning skynda
in i direktörens kabinett för att återse den tjusande
gudinna, som hugnat mig med en sådan dröm...
Pendylen var försvunnen!
På dess plats tronade den berömde astronomens egen
byst i vit marmor.
Jag sökte i andra rum, och under tusen förevändningar
utsträckte jag mina spaningar ända in i direktörens
enskilda våning, men hon var och förblev försvunnen.
Jag fortfor att söka i dagar och veckor utan att
lyckas finna henne och utan att ens komma under fund med
vart hon tagit vägen.
Jag hade en vän, en förtrogen, av ungefär samma
ålder som jag själv, ehuru han såg något yngre ut på
grund av sitt knappt framstickande skäggfjun, men även
han starkt betagen i idealet och kanske ännu mera
drömmande, den enda för övrigt å hela observatorium, med
vilken jag stiftat en förtroligare bekantskap. Han
delade min glädje och min smärta. Vi hade samma smak,
samma ideer, samma känslor. Han hade fattat såväl
min ungdomliga beundran för en staty och den
personifikation, varmed min inbillning beklätt henne, samt min
dysterhet över att så där plötsligt hava förlorat min
dyrbara Urania, just i det ögonblick jag var som mest
fästad vid henne. Han hade mer än en gång
tillsammans med mig beundrat ljuseffekterna på hennes
himmelska fysionomi, och småleende likt en äldre bror åt
min hänförelse brydde han mig stundom till och med
nästan väl starkt för min kärlek till ett beläte och gick
ända därhän att kalla mig »Camille Pygmalion». Men i
grund och botten märkte jag granneligen, att han älskade
henne, han också.
Denne vän, som några år senare tyvärr bortrycktes i
blomman av sin ålder, denne hederlige Georges Spero,
en upphöjd ande och ett förträffligt hjärta, vars minne
alltid skall förbliva mig dyrbart, var vid denna tid
direktörens privatsekreterare, och hans uppriktiga tillgivenhet
för mig ådagalades vid detta tillfälle genom en lika
vacker som oförutsedd uppmärksamhet.
En dag, när jag kom hem till mig, såg jag med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
