Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sällhetens rena atmosfär. Deras andar tänka, deras
hjärtan älska, eller för att fullständigare uttrycka
samma sak, deras själar leva.
I den ungdomliga skönheten av sin adertonde vår låter
den unga flickan sin drömmande blick glida ut över den
nedgående solens apoteos, lycklig över att leva, ännu
lyckligare över att älska. Hon tänker icke på dessa
millioner människovarelser, som kräla vid hennes fötter;
hon betraktar utan att se solens glödande skiva, som
sjunker ned bakom de purpurröda skyarna i väster; hon
insuper luften, mättad med vällukter från
rosenguirlanderna i trädgården och förnimmer i hela sin varelse denna
ljuva, innerliga sällhet, som i hennes hjärta
uppstämmer en outsäglig kärlekshymn. Det blonda håret
omgiver hennes panna med en luftig gloria och faller i rika
lockar ned över hennes fina, smärta växt; de blåa
ögonen, kantade med långa svarta Ögonhår, tyckas vara en
återglans av himmelens azur; armarna, halsen lämna
en föreställning om hudens mjölk vithet; kinderna,
öronen hava en hög färg; till hela sin person påminner hon
i viss grad om dessa små markisinnor, vilka, framställda
på duken av det adertonde århundradets målare, föddes
till ett okänt liv, varav de ej längre skulle få njuta. Hon
stod lutad mot balustraden. Hennes kamrat som nyss
förut hållit sin arm lindad om hennes liv, i det han
tilllika med henne betraktade tavlan av Paris och lyssnade
till de tonvågor, som spredos i luften från den kejserliga
gardesmusiken, hade satt sig vid hennes sida. Hans ögon
hade glömt både Paris och solnedgången för att endast
se på sin tjusande väninna, och utan att han märkte det,
betraktade han henne med en underlig, mild, stirrande
blick, med en beundran, som om han sett henne för
första gången, utan att han kunde slita ögonen från denna
tjusande profil, och omfattande henne med blicken
liksom med en magnetisk tjusning.
Den unge studenten satt försjunken i denna betraktelse.
Student, var han det väl ännu vid tjugofem års ålder?
Det är man ju ständigt och vår mästare vid den tiden,
hr Chevreuil, kallade ju sig ännu i går i sitt hundra-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
