Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
övrigt icke förekommit någon viktigare tilldragelse i hans
liv utom den, till vars historieskrivare jag nu gör mig,
och vars alla detaljer jag haft tillfälle att lära känna
såsom vittne om än icke såsom förtrogen.
Själens problem upptog ständigt hans tankar.
Stundom fördjupade han sig i undersökning av det okända
med en sådan intensiv hjärnverksamhet, att han under
huvudskålen erfor en krypande känsla, som tycktes
tillintetgöra all hans tankeförmåga. Det var i synnerhet,
då han, efter att länge hava analyserat villkoren för
odödligheten, plötsligt såg det efemära nuvarande livet
försvinna inför sig och den ändlösa evigheten öppna sig för
hans andliga blick. Inför detta skådespel av själen mitt
i evigheten ville han veta. Anblicken av sitt bleka,
kallnade stoft, inhöljt i sin svepning, utsträckt i en kista
och nedsänkt i djupet av en trång grav, denna sista
hemska boning under grästorvan, där syrsan knarrar, var på
långt när icke så förfärande för hans tanke som
ovissheten om det kommande. »Vad skall det bliva av mig?
Vad skall det bliva av oss?» upprepade han, liksom hade
en fix ide slagit rot i hans hjärna. »Om vi skola dö helt
och hållet, vilken osmaklig komedi är icke då livet med
sina strider och sina förhoppningar! Äro vi åter
odödliga, vad skola vi då göra under en hel evighet, som
aldrig tar slut? I dag om hundra år var skall jag då
vara? Var skola alla de, som nu finnas på jorden, vara,
och invånarna på alla världar? Att dö för alltid, att
hava levat endast ett ögonblick; vilken löjlighet! Vore
det icke då hundra gånger bättre att aldrig hava varit
född? Men om vår bestämmmelse är att leva evigt utan
att någonsin kunna åvägabringa minsta förändring i det
oundvikliga öde, som rycker oss med sig, att alltid hava
framför oss en evighet utan slut, hur skall man då kunna
bära tyngden av ett sådant öde. Och detta är den lott,
som väntar oss? Om vi någonsin tröttnade på livet,
skulle vi då icke kunna lämna det, det skulle vara oss
omöjligt att sluta! En ännu hemskare grymhet än ett
efemärt liv, försvinnande likt en förbiskymtande insekt
i aftonens svalka. Varför äro vi således födda? För
att lida ovisshetens kval? För att icke få se en enda av
våra förhoppningar hålla stånd vid närmare undersök-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
