Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning? För att leva, om vi icke tänka, likt idioter; och,
om vi tänka, likt dårar? Och så talar man om en »god
Gud!» Och det finns religioner, präster, rabbiner,
bon-zer *! Men mänskligheten är endast ett släkte av
lätttrogna och bedragna. Religionen mäter sig med
fäderneslandet, prästen med soldaten. Män av alla nationer
äro beväpnade ända till tänderna för att mörda varandra
likt fånar. Nåja, det är ju det klokaste de kunna göra:
det är den bästa tack de kunna giva naturen för den
dumma skänk hon lämnade dem, då han gav dem livet.»
Jag sökte stilla hans vånda, lugna hans oro, ty jag
hade bildat mig en viss filosofi, som gjort mig
jämförelsevis tillfredsställd: »Fruktan för döden», sade jag
honom, »synes mig alldeles inbillad. Man kan uppställa
endast två hypoteser därom. När vi somna om kvällen,
kan det hända, att vi icke vakna på morgonen, och denna
föreställning, då vi tänka därpå, hindrar oss dock icke
från att somna. Men i det ena fallet, nämligen om allt
är slut med livet, så skola vi icke vakna mera; och i så
fall är det en sömn utan slut, en sömn, som för oss skall
räcka evigt. I andra fallet åter, om själen överlever
kroppen, skola vi vakna annorstädes för att fortsätta vår
verksamhet. Och i detta fall kan ju uppvaknandet icke
vara fruktansvärt. Det bör tvärtom vara ytterst
angenämt, efter som all tillvaro i naturen har sitt ändamål och
alla varelser, de lägsta som de högsta, finna sin lycka i
användningen av sina förmögenheter.»
Detta resonnemang tycktes lugna honom. Men tvivlets
taggar tövade icke att återkomma vassa som törnen.
Stundom irrade han ensam omkring på de stora
kyrkogårdarna i Paris, uppsökande mellan gravarna de mest
ödsliga gångarna, lyssnande till vindens sus i träden, till
prasslet av de torra löven på marken. Stundom styrde
han kosan långt ut i den stora stadens omgivningar, där
han promenerade timtals härs och tvärs i skogarna,
talande för sig själv. Stundom också stannade han hela
långa dagen inlåst i sin studerkammare vid Place du
Pantheon, vilken kammare tjänade honom på samma
gång till arbetsrum, sovrum och mottagningsrum, syssel-
* Kinesiska eller japanska präster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>