Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig beträffar, kände jag igen henne med detsamma. Han
talade om sjöar, floder, fjordar, berg, hon å sin sida
meddelade honom, att hennes moder dog mycket ung av
hjärt-lidande, att hennes far föredrog att bo i Paris framför
varje annan plats och att hon sannolikt endast mycket
sällan skulle återvända hem till sitt fädernesland.
En märklig gemensamhet i smak och ideer, en livlig
inbördes sympati och en ömsesidig aktning hade snart
framkallat en varm förtrolighet dem emellan.
Uppfostrad på engelskt maner var hon i åtnjutande av detta
andliga oberoende och denna handlingsfrihet, som komma
kvinnorna i Frankrike till del endast såsom gifta, och
hon kände sig ej återhållen av någon av dessa sociala
former, som hos oss anses nödvändiga att skydda
oskulden och dygden. Två väninnor av hennes ålder hade
redan till och med ensamma kommit till Paris för att
där fullborda sin musikaliska uppfostran, och de levde
tillsammans mitt i Babylon, i full trygghet för resten,
utan att ens någonsin hava haft en aning om de faror,
varav man påstår att Paris är uppfyllt. Den unga flickan
mottog Georges Speros besök alldeles som hennes far
själv skulle mottagit honom, och inom några veckor hade
frändskapen i deras skaplynnen och böjelser förenat dem
i samma studier, samma forskningar, ofta till och med i
samma tankar. Dragen av en hemlig attraktion begav
han sig nästan var eftermiddag från Quartier Latin mot
stl anden av Seine, som han följde till Trocadero, och
tillbragte där flera timmar tillsammans med Iclea vare sig i
biblioteket eller på trädgårdsterrassen eller under en
promenad i »Skogen».
Det första intrycket, framkallat av den himmelska
uppenbarelsen, hade kvarstannat i Icleas själ. Hon
betraktade den unge vetenskapsmannen, om icke som en gud
eller som en hjälte, så dock åtminstone som en man
överlägsen sina samtida. Läsningen av hans arbeten befäste
henne i detta hennes intryck, som till och med vart ännu
starkare; hon kände för honom mer än beundran, hon
kände en riktig vördnad. När hon gjort hans personliga
bekantskap, steg den store mannen icke ned från sin
piedestal. Hon fann honom så framstående, så
överlägsen i sina studier, i sina arbeten, i sina forskningar, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
