- Project Runeberg -  Urania /
51

(1910) [MARC] Author: Camille Flammarion Translator: Johannes Granlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lade hypotesernas skenbara eller verkliga motsägelser,
påträffande stundom hos rent litterära skriftställare rent av
överraskande överensstämmelser och sammanträffanden
med de vetenskapliga axiomerna, förvånande sig över de
stora författarnes förutvetande i vissa hänseenden.
Denna lösning, dessa forskningar, dessa jämförelser hade
särskilt intresserat dem i följd av den utgallring, som deras
alltmer upplysta ande sett sig föranlåten att göra med
nio tiondelar av författarne, vilkas arbeten äro
fullständigt innehållslösa, och hälften av den sista tiondelen, vars
skrifter hava endast ett ytligt värde; sedan de sålunda
rensopat litteraturens fält, levde de med en viss
belåtenhet i det valda sällskapet av överlägsna andar. Kanhända
blandade sig däri en svag känsla av stolthet.

En dag infann sig Spero tidigare än vanligt. Eureka!
utropade han. Men åtrande sig lika fort tillade han:
kanske...

Lutande sig mot kaminen, i vilken sprakade en
munter brasa, medan hans väninna betraktade honom med
sina stora ögon, fulla av nyfikenhet, började han tala
med ett slags omedveten högtidlighet, liksom hade han
underhållit sig med sin egen ande i djupet av en skog:

»Allt vad vi se är endast ett sken. Verkligheten är
annorlunda.

»Solen tyckes kretsa omkring oss, rinna upp om
morgonen och gå ned om aftonen, och jorden, på vilken vi
vistas, tyckes orörlig. Det är motsatsen som är sann.
Vi bo omkring en virvlande projektil, utslungad i
rymden med en hastighet som är sjuttiofem gånger större
än den, med vilken en kanonkula rusar fram.

»En harmonisk konsert tjusar våra öron. Men ljudet
finns icke, det är endast ett intryck på våra sinnen,
frambragt av luftvibrationer av en viss amplitud och av en
viss hastighet, vilka vibrationer i och för sig själva äro
ljudlösa. Utan hörselnerven och hjärnan skulle det ej
finnas något ljud. I verkligheten finns det endast rörelse.

»Regnbågen utbreder sin skimrande halvcirkel, rosen
och blåklinten, fuktade av regnet, glittra i solen, den
gröna ängen, den gyllene solstrimman giva omväxling åt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:26:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urania/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free