- Project Runeberg -  Urania /
62

(1910) [MARC] Author: Camille Flammarion Translator: Johannes Granlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

effekterna, som pryda den parisiska himmelen, som är
så beundransvärd i skymningen, vid vilken tid
silhuetterna av tornen och byggnaderna avteckna sig i svart på
den lysande fonden i väster. Rosiga och purpurfärgade
skyar, belysta av den fjärran reflexen från havet, över
vilket den försvunna solen lyser, giva åt vår himmel en
egendomlig prägel, som visserligen ej är Neapels, badad
i väster av Medelhavets spegel, men kanske överträffar
Venedigs, vars belysning är orientalisk och matt. Vare
sig att de, sedan deras steg fört dem till la Cites
fornåldriga ö, följde flodens lopp, passerande förbi
Notre-Dame och det gamla Chatelet, som avtecknar sin svarta
silhuett på den ännu ljusa himlen, eller att de ännu oftare,
lockade av den nedgående solens praktfullhet och av
landet, följt kajerna ända till på andra sidan vallarna av
den ofantliga staden och förirrat sig ända till de ensliga
trakterna vid Boulogne och Billancourt, spärrade av de
svarta kullarna vid Meudon och Saint-Cloud, betraktade
de naturen, glömde den bullrande staden, som låg dold
bakom dem, och gående med jämna steg, utgörande
endast en enda varelse, mottogo de på samma tid samma
intryck, tänkte samma tankar och talade under tystnad
samma språk. Floden flöt vid deras fötter, dagens larm
dog bort, de första stjärnorna började tindra på
himmelen. Iclea tyckte om att namngiva dem för Georges i
den mån de visade sig.

Mars och april erbjuda ofta i Paris sådana vackra
aftnar, under vilka den första varma fläkten, vårens
förelöpare, blåser. Orions klara stjärnor, den bländande
Sirius, tvillingstjärnorna Kastor och Pollux tindra på den
omätliga himmelen. Plejaderna sänka sig mot den västra
horisonten, men Arcturus och Oxfösaren, de himmelska
hjordarnas herde, återkomma, och några timmar senare
stiger den vita, glänsande Vega upp vid horisonten i
öster, snart följd av Vintergatan. Arcturus med sina
gyllene strålar har alltid varit den första stjärnan, som
igenkänts på sin glans och på sitt läge i förlängningen av
Stora Björnens svans. Emellanåt svävade nymånen i
väster, och den unga flickan betraktade honom liksom
Ruth hos Boas »denna gyllene skära på stjärnornas fält.»

Stjärnorna omgiva jorden; jorden är i himmelen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:26:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urania/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free