Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
överenskommet mellan den unga norskan och hennes
trolovade, att deras bröllop skulle firas i hennes hemland
på årsdagen efter den mystiska uppenbarelsen.
Deras kärlek var genom själva sin natur långt olika
dessa banala föreningar, som grunda sig, några på grov
sinnlighet, andra på mer eller mindre förtäckta
intressen, som representera flertalet av mänskliga
kärleksförbindelser. Deras odlade ande isolerade dem till tankens
högre regioner, finheten i deras känslor höll dem i en
idealistisk atmosfär, där all materiens tyngd var
bortglömd, där den ytterliga mottagligheten av deras nerver,
den utsökta finheten i deras förnimmelser försänkte dem
i en hänryckning, vars vällust tycktes vara oändlig. Om
man älskar även på andra klot, kan kärleken där ej vara
mera djup eller mera utsökt. De skulle båda två för en
fysiolog varit ett levande vittnesbörd om det förhållandet,
att tvärtemot den allmänna uppfattningen alla njutningar
komma ifrån hjärnan, att förnimmelsernas intensitet står
i förhållande till varelsens psykiska känslighet.
Paris var för dem icke en stad, icke en värld, utan
skådeplatsen för mänsklighetens historia. De
genomlevde där svunna sekler. De gamla stadsdelarna, ännu icke
förstörda av de modärna ombildningarna, la Cite med
Nötre-Dame, Saint-Julien-le-Pauvre, vars murar ännu
påminna om Chilperic och Fridigunda, de gamla hus, i
vilka en Albert den Store, en Dante, en Petrarca, en
Abeilard bott, det gamla universitetet, före det i
Sorbonne, och, av samma svunna sekler, klostret Saint-Merry
med sina dystra gångar, abbotsklostret Saint-Martin,
Clodvigs torn på Saint-Genevieveberget,
Saint-Germain-des-Pres, minne efter Merovingerna,
Saint-Germain-PAuxerrois, där man ringde i stormklockan,
Bartholomei-natten, änglakapellet i Ludivig IX:s palats; alla dessa
minnen ur Frankrikes historia blevo föremål för deras
vallfärder. Mitt ibland hopen isolerade de sig i
betraktelse av det förflutna och sågo, vad nästan ingen kan se.
Sålunda talade den ofantliga staden till dem sitt språk
från fordom, vare sig när de, förlorade bland chimseror,
gripar, pelare, kapitäler, arabesker å torn och gallerier
i Nötre-Dame, vid sina fötter sågo den mänskliga
bikupan insomna i aftonmisten, eller när de, stigande ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
