- Project Runeberg -  Urania /
65

(1910) [MARC] Author: Camille Flammarion Translator: Johannes Granlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

högre upp, sökte att från toppen av Pantheon
rekonstruera den gamla formen av Paris och dess sekelgamla
utveckling, alltifrån de romerska kejsarne, som bebodde
Thermerna, ända till Philippe Auguste och hans
efterträdare.

Vårsolen, de blommande syrenerna, de glada maj
morgnarna fulla av fågelsång och nervretningar drevo dem
stundom på slump långt utom Paris till äng och skog.
Timmarna flögo sin kos likt vindens fläktar; dagen hade
försvunnit som en dröm, och under kvällen fortsattes
den gudomliga kärleksdrömmen. På Jupiters virvlande
klot, där dag och natt äro mer än dubbelt så korta som
här, där dygnet icke är ens tio timmar långt, se de
älskande icke timmarna förflyga fortare. Tidens mått ligger
inom oss.

En afton sutto de båda två tryckta intill varandra på
det utan bröstvärn varande taket å det gamla tornet av
Chateau de Chevreuse, varifrån man har fri utsikt över
det omgivande landskapet. Den ljumma luften från dalen
steg upp till dem, mättad med doften från
vildblommorna i de närbelägna skogarna; rödhakesångaren sjöng
ännu, och näktergalen försökte sig i lundarnas tilltagande
skymning på sin melodiska sång till stjärnorna. Solen
hade nyss gått ned i en glänsande bädd av guld och
skarlakan, och endast himmelen i väster var belyst av ett
ännu intensivt ljus. Allt tycktes somna in i skötet av
den gränslösa naturen.

Något blek, men belyst av ljusskimret från västra delen
av himmelen tycktes Iclea genomträngd av dagen, och
belyst invärtes, till den grad klar, fin och idealisk var
hennes hud. Med ögonen dränkta i en luftig trånad, och
den lilla täcka munnen halvöppen tycktes hon fördjupad
i betraktande av ljuset i väster. Lutad mot Speros bröst,
med armarna lindade om hans hals, hängav hon sig åt
sitt drömmeri, när ett stjärnfall genomskar himmelen
alldeles mitt över tornet. Hon spratt till något vidskeplig.
Redan började de klaraste stjärnorna visa sig på
himmelen: högt uppe, nästan i zenit, Arcturus, glänsande
guldgul; i öster, tämligen högt upp, Vega, av ren vithet;
i norr Capella; i väster Castor, Pollux och Procyon.
Man började även urskilja de sju stjärnorna i Karla-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:26:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urania/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free