- Project Runeberg -  Urania /
70

(1910) [MARC] Author: Camille Flammarion Translator: Johannes Granlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det är så stort för mig som är så liten. Jag ryste ett
ögonblick. Det tyckes mig, som om jag älskade dig mer
än någonsin...»

Och, lindande sina armar kring hans hals, tryckte hon
honom till sitt bröst i en lång, lidelsefull omfamning.

Det ensamma luftskeppet svävade tyst i amosfärens
höjder, en genomskinlig gassfär innesluten i ett tunnt
sidenhölje, vars vertikala bälten, som man från gondolen
kunde urskilja, gingo och slöto sig tillsammans vid
spetsen, i ventilringen, varemot den nedre delen av ballongen
hade en stor öppning i och för gasens utvidgning. Det
dunkla stjärnljuset skulle varit nog, i brist på det lysande
norrskenet, för att kunna urskilja luftskeppet i sin
helhet. Gondolen hängde i det nät, som omgav sidensfären,
medels åtta starka tåg, som voro inflätade i videgondolen
och gingo under luftseglarens fötter. Tystnaden var
djup, högtidlig; man skulle kunna höra deras hjärtans
slag. Jordens sista ljud hade försvunnit. Man svävade
på femtusen meters höjd med okänd hastighet, enär
vinden däruppe förde med sig luftskeppet, utan att man
kände minsta fläkt i gondolen, eftersom ballongen är
nedsänkt i den framåtilande luften, likt en simpel molekyl,
som är orörlig i förhållande till den ström, som för
honom med sig. Ensamma i dessa höga regioner njöto våra
båda resande denna utsökta lycksalighet, som luftseglare
erfara, då de andats denna livliga och lätta luft, höjt sig
över de lägre regionerna, glömt i denna rymdernas
tystnad jordelivets alla alldagligheter, och bättre än någon
av sina föregångare uppskattade de detta i sitt slag
enastående läge, vars njutning de fördubblade, tiodubblade
genom känslan av sin egen lycka. De talade med låg
röst, liksom hade de varit rädda att höras av änglarna
och se det trollska behag försvinna, som höll dem
svävande i himmelens grannskap... Stundom träffades de
av ett plötsligt ljusskimmer, flammorna från norrskenet,
sedan föll allt tillbaka i ett ännu djupare och
outrannsak-ligare mörker.

De svävade sålunda i sin stjärnströdda dröm, då ett
plötsligt brus nådde deras öron likt ett doft väsande. De
lyssnade, de sträckte sig utom gondolen och spetsade
öronen. Detta brus kom icke från jorden. Var det ett elek-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:26:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urania/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free