- Project Runeberg -  Urania /
73

(1910) [MARC] Author: Camille Flammarion Translator: Johannes Granlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och man visar icke gravstenen för den resande utan att
med deras minne förbinda beklagandet av en ljuv
svunnen dröm.

ELFTE KAPITLET.

DET EVIGA FRAMÅTSKRIDANDET.

Dagar, veckor, månader, årstider, år förflyta hastigt på
denna planet och utan tvivel även på andra. Redan mer
än tjugu gånger har jorden genomlupit sin årliga
ringbana kring solen, sedan den dag ödet på ett så tragiskt
sätt slöt den bok, mina unga vänner läste sedan ej fullt
ett år; deras lycka förflöt snabbt, deras morgon försvann
likt en morgonrodnad. Jag hade, om ej glömt dem*,
dock åtminstone förlorat dem ur sikte, då jag helt
nyligen vid en hypnotisk seance i Nancy, där jag stannade
några dagar på väg till Vogeserna, fann mig manad att
rådfråga ett »medium», genom vilket de vetenskapliga
experimentatorerna vid Academie Stanislas hade erhållit
några av dessa rent av häpnadsväckande resultat, varom
den vetenskapliga pressen underhåller oss sedan några

* Det förekommer stundom bisarra sammanträffanden. Den
dag Spero företog den ballonguppstigning, som skulle varda
så olycksdiger för honom, visste jag, att han givit sig upp i
luften och det på grund av den utomordentliga oroligheten
hos magnetnålen, vilken i Paris, där jag var kvar, förkunnade
tillvaron av det av honom i och för denna luftfärd så otåligt
väntade norrskenet. Man vet nämligen, att norrsken giva sig
tillkänna på långt håll genom sina magnetiska rubbningar.
Men vad som mest överraskade mig, och som jag ännu icke
fått någon förklaring över, det är att jag vid ögonblicket för
katastrofen kände en viss beklämning, ett slags aning om att
en olycka händt honom. Det telegram, som förkunnade mig
hans död, fann mig nästan beredd.

C. F.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:26:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urania/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free