- Project Runeberg -  Urania /
89

(1910) [MARC] Author: Camille Flammarion Translator: Johannes Granlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

met. Vid det jag vände mina ögon mot brasan, upptäckte
jag till min stora förvåning en präst, som satt och
värmde sig framför kaminen. Han liknade till korpulensen,
dragen och kroppsställningen en av våra onklar, som
bodde i grannskapet och var kontraktsprost. Jag
meddelade genast min iakttagelse åt min syster. Denna
kastade en blick mot kaminen och såg samma syn. Hon
igenkände likaledes vår onkel domprosten. Vi grepos nu av
en outsäglig förskräckelse och började ropa på hjälp av
alla krafter. Min far, som låg i ett rum bredvid,
vaknade av våra förtvivlade rop, steg upp i största hast och
kom genast in med ett ljus i handen. Skepnaden hade
försvunnit; vi sågo ingen vidare i rummet. Följande
dag erforo vi genom ett brev, att vår onkel domprosten
avlidit föregående afton.»

Ytterligare ett annat faktum, anfört av samma lärjunge
till Auguste Comte och upptecknat av honom under hans
vistelse i Rio de Janeiro.

Det var år 1858; man samtalade ännu i den franska
kolonien i denna huvudstad om en egendomlig
uppenbarelse, som ägt rum några år förut. En elsassisk familj,
bestående av man, hustru och en liten dotter, ännu vid
späd ålder, voro på väg till Rio de Janeiro för att söka
upp landsmän, som voro bosatta där i staden. Överfarten
tog lång tid, varvid hustrun insjuknade, och
förmodligen i brist på lämplig föda dukade under, innan hon kom
fram. Samma dag hon dog, föll hon i långvarig
vanmakt, och då hon återkom till sans, sade hon till sin man,
som vakade hos henne: »Jag dör nöjd, ty jag är nu lugn
för vårt barns öde! Jag kommer från Rio de Janeiro,
där jag funnit gata och hus, där vår vän Fritz,
timmermannen, bor. Han stod i sin dörr; jag visade honom
lillan. Jag är säker om, att han, när du kommer, skall
känna igen henne och taga vård om henne.» Mannen
vart förvånad över denna berättelse, utan att dock fästa
någon vikt därvid. Samma dag och samma timme
befann sig timmermannen Fritz, elsassaren, varom jag talat,
i dörren till det hus han bebodde i Rio de Janeiro, när
han tyckte sig se en landsmaninna gå förbi på gatan med
en liten flicka på armen. Hon skg på honom med
bönfallande min och tycktes visa honom barnet hon bar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:26:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urania/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free