Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hennes ansikte, som var utomordentligt magert,
återkallade icke desto mindre dragen av Lätta, hustru till hans
vän och landsman Schmidt. Uttrycket i ansiktet, det
sällsamma i hennes uppträdande, som hade mera tycke av
vision än verklighet, gjorde ett livligt intryck på Fritz.
Viljande övertyga sig om, huruvida han icke var offer för
en synvilla, tillkallade han en av sina arbetare, som var
sysselsatt i verkstaden, och som även var elsassare och
från samma trakt.
»Titta», sade han, »ser du icke en kvinna därute på
gatan med ett barn på armen, och är det inte Schmidts
Lätta?»
»Jag kan icke säga det, jag ser henne icke riktigt
tydligt», svarade arbetaren.
Fritz sade ingenting vidare; men de olika
omständigheterna av denna syn, verklig eller inbillad, inpräglade sig
mäktigt i hans sinne, särskilt dagen och timmen. Någon
tid därefter ser han sin landsman Schmidt komma med
en liten flicka på armen. Lättas besök rinner honom då
åter i sinnet, och innan Schmidt hinner öppna munnen,
säger han:
»Min stackars vän, jag vet allt; din hustru har dött
under överfarten, men innan hon dog, kom hon hit och
visade mig sitt barn, för att jag skulle taga vård därom.
Dagen och timmen var då och då.»
Det överensstämde verkligen med dag och ögonblick,
antecknade av Schmidt ombord på fartyget.
I sitt arbete »Sur les hauts phenomenes de la Magie»,
utgivet 1864, omtalar Gougenot des Mousseaux följande
händelse, som han försäkrar vara fullkomligt autentisk:
Sir Robert Bruce, av den berömda skotska släkten av
samma namn, är sekund på ett fartyg. En dag, då han
under segel i närheten av New Foundland håller på med
sina beräkningar, tycker han sig se kaptenen sittande vid
sin pulpet, men då han ser närmare efter, är det en
obekant, vars på honom kallt riktade blick förvånade honom.
Kaptenen, till vilken han stiger upp, märker hans
förvåning och spörjer honom om orsaken.
»Men vem är det då, som sitter vid er pulpet?» frågar
Bruce.
»Ingen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
