- Project Runeberg -  Urania /
94

(1910) [MARC] Author: Camille Flammarion Translator: Johannes Granlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hr Godfrey tänkte riktigt nog, att det experiment han
företagit sig skulle få mycket större betydelse, om det
upprepades. Det andra försöket misslyckades, men det
tredje däremot lyckades. Väl att märka, att damen, på
vilken han opererade, icke var denna gång mera
förberedd på hans avsikt än första gången. »Förliden natt»,
skriver hon, »tisdagen den 7 decmber, gick jag upp och
lade mig klockan halv elva. Jag somnade fort. Plötsligt
hörde jag en röst som sade: ’Vakna!’ och jag kände en
hand lägga sig på vänstra sidan av huvudet. (Hr
God-freys avsikt denna gång hade varit att göra sin närvaro
förnimbar genom röst och vidrörande.) Jag var genast
fullt vaken. Det hördes i rummet ett besynnerligt ljud
liksom av en mungiga. Jag kände på samma gång
liksom en kall andedräkt omgiva mig; mitt hjärta började
bulta häftigt, och jag såg tydligt en gestalt lutad Över
mig. Det enda ljus, som upplyste rummet, var en lampa
utanför, som bildade en lång ljusstrimma på väggen
ovanför toalettbordet; denna strimma var särskilt förmörkad
av skepnaden. Jag vände mig hastigt och det såg ut,
som om handen föll från huvudet ned på huvudkudden.
Gestalten var nedlutad över mig och jag kände, att den
stödde sig mot sidan av sängen. Jag såg armen hela tiden
vila mot kudden. Jag märkte konturerna av ansiktet, men
liksom fördunklade av ett töcken. Klockan kunde vara
omkring halv ett. Gestalten hade något skjutit undan
sängomhängena, men på morgonen fann jag, att de
hängde som vanligt. Intet tvivel att skepnaden var hr
Godfreys: jag kände igen honom på ställningen av axlarna
och formen av ansiktet. Under hela den tid han var kvar
där, drog en kall luftström genom rummet, liksom båda
fönstren varit öppna.»

Detta är fakta.

På den punkt, vårt vetande ännu befinner sig, skulle
det vara fullkomligt förhastat att söka en förklaring
däröver. Vår psykologi är ännu icke nog långt kommen.
Det finns många saker, som vi äro tvungna att antaga,
utan att på något sätt kunna förklara dem. Att förneka,
vad man inte kan förklara, vore rent vansinne. Kunde
man väl förklara världssystemet för tusen år sedan?
Kunna vi väl ännu i dag förklara attraktionskraften? Men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:26:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urania/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free