Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kilometer under jordklotets yta, jorden vrider solen
årligen omkring deras gemensamma tyngdpunkt, belägen 456
kilometer från solens medelpunkt; alla kloten verka
beständigt på varandra, vadan det ej finns någon isolering
eller verklig skilsmässa dem emellan. I stället för ett
tomrum, som skiljer världarna från varandra, är rymden
snarare ett föreningsband. Men om nu attraktionen
sålunda underhåller en verklig, beständig, verksam och
obestridlig förbindelse, bevisad genom noggrannheten av de
astronomiska observationerna, mellan jorden och hennes
systrar i omätligheten, så har man svårt att inse, med vad
rätt de förmenta positivisterna kunna påstå, att ingen
förbindelse är möjlig mellan två varelser mer eller mindre
avlägsna från varandra, vare sig på jorden eller å olika
planeter.
Skulle icke två hjärnor, som dallra i samklang på
flera kilometers avstånd, kunna åverkas av en och
samma psykiska kraft. Skulle icke den rörelse, som utgår
från en hjärna, kunna tvärsigenom etern, lika väl som
attraktionen, verka på den hjärna, som vibrerar på vilket
avstånd som helst, likasom ljudet i ett rum kommer
strängarna på ett piano eller en viol att vibrera. Låt oss ej
glömma, att våra hjärnor bestå av molekyler, som ej
beröra varandra, och som befinna sig i ständig
vibration.
Och varför tala om hjärnor? Kan icke tanken, viljan,
den psykiska kraften, vilken dess natur nu än är, verka
på avstånd å en varelse, som genom själsfrändskapens
symboliska och olösliga band är honom förbunden?
Överflyttas icke plötsligt vårt hjärtas sprittningar till ett annat
hjärta, som slår i samklang med vårt?
Böra vi nu antaga, att den dödes ande vid ovan
angivna fall av uppenbarelser verkligen antagit en
kroppslig form i iakttagarens närhet? I de flesta fall synes
denna hypotes icke vara nödvändig. Under drömmen
tycka vi oss se personer, som icke alls stå framför våra
ögon, vilka dessutom äro slutna. Vi se dem likaväl
fullkomligt som vore det på ljusa dagen; vi tala med dem,
vi höra dem, vi umgås med dem. Säkerligen är det
varken näthinnan eller synnerven, som därvid ser dem, lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
