- Project Runeberg -  Urania /
111

(1910) [MARC] Author: Camille Flammarion Translator: Johannes Granlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

något. Jag kände mig alltid så innerligt fäst vid hans
kära minne, att det tycktes mig, som om jag bort ana hans
närvaro, flyga rakt till honom, se honom, tala med
honom, höra honom. Men hade den magnetiserade i Nancy
ej själv varit en lekboll för sin egen inbillning, eller min
eller den experimenterandes? Men å andra sidan, även
antaget att mina två vänner verkligen åter antagit
kroppslig gestalt på denna grannplanet, så kan det ju mycket
väl hända, att man kan genomvandra en hel stad utan att
träffa varandra, mycket mer på en hel planet. Och dock
är det säkerligen icke beräkningen av sannolikheter, som
här får tagas i betraktande, ty förnimmelsen av en
attraktion sådan som den, vilken förenade oss, borde
modifiera slumpen av ett sammanträffande och kasta i
vågskålen ett element, som uppvägde allt övrigt.

Medan jag sålunda resonnerade med mig själv,
återvände jag till mitt observatorium i Juvisy, där jag gjort
i ordning några elektriska batterier i och för ett optiskt
experiment i korrespondens med Monthlerytornet. När
jag övertygat mig, att allt var fullkomligt klart,
uppdrog jag åt min medhjälpare att göra de överenskomna
signalerna mellan klockan tio och elva och begav mig
själv till det gamla tornet, där jag inrättade mig en
timme senare. Natten hade inbrutit. Ovan ifrån det gamla
huvudtornet är horisonten fullkomligt cirkelrund och fri
till hela sin omkrets, som sträcker sig med en radie av
20 till 25 kilometer runt omkring denna medelpunkt. En
tredje observationspost, belägen i Paris, stod i
förbindelse med oss. Ändamålet med experimentet var att
utröna, huruvida strålarna av de olika färgerna i
ljusspekt-ter gå alla med samma hastighet av 300,000 kilometer i
sekunden. Resutlatet vart jakande.

Sedan experimenten avslutats omkring klockan elva,
och som natten var ovanligt stjärnklar och vacker och
månen höll på att gå upp, återvände jag, så snart jag
förvarat mina apparater inuti tornet, till den övre
plattformen för att betrakta det vidsträckta landskapet, belyst
av nymånens första strålar. Luften var lugn, ljum, nästan
varm.

Men min fot stod ännu på det sista trappsteget, då jag
stannade, förstenad av förskräckelse, i det jag uppgav

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:26:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urania/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free