Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men detta var likväl ännu endast en början, ty
världssystemets store ombildare, Kopernicus själv, hade ingen
aning varken om jordens övriga rörelser ej heller om
stjärnornas avstånd. Det är först i vårt århundrade som
de första stjärnavstånden kunnat mätas, och det är först
i våra dagar, som de sideriska upptäckterna lämnat oss
nödiga data för att tillåta oss försöket att bilda oss ett
begrepp om de krafter, som vidmakthålla jämvikten i
skapelsen.
Den gamla föreställningen om ändlösa rötter, som
till-lades jorden, lämnade tydligen mycket övrigt att önska
för tänkare, som önska gå till sakernas grund. Det är
oss absolut omöjligt att fatta en materiell pelare, så
tjock och bred man vill — av jordens diameter till
exempel — gå ned ända till det oändliga, liksom man ju icke
kan antaga den verkliga befintligheten av en käpp, som
icke har mer än en ända. Så långt vår tanke än går
ned mot basen av denne materiella pelare, så måste han
dock slutligen uppnå en punkt, där pelaren slutar. Man
hade bemantlat svårigheten genom att giva
himmels-sfären materiell egenskap och förlägga jorden däruti på
sätt att intaga hela dess nedre del. Men å ena sidan
bleve himlakropparnas rörelser därigenom svåra att
förklara och å andra sidan vilade ju själva detta materiella
universum, inneslutet i en ofantlig kristallglob, ej heller
på någonting, eftersom ju oändligheten måste sträcka sig
runtomkring, så väl under som över. De forskande
andarna måste därför först och främst frigöra sig från
den allmänna föreställningen om tyngden.
Isolerad i rymden liksom en i luften svävande
leksaksballong och ändå fullständigare, då ju ballongen bäres
av luftvågorna, medan världarna kretsa i tomrummet, är
jorden en lekboll för osynliga kosmiska krafter, vilka
hon lyder, en riktig såpbubbla, känslig för minsta fläkt.
Vi kunna för övrigt lätt döma därom genom att i en och
samma överblick skärskåda de elva rörelser, för vilka
huvudsakligen hon är utsatt.
Slungad omkring solen på ett avstånd av 150 millioner
kilometer, och genomlöpande på detta avstånd sin
årliga bana omkring den lysande stjärnan ilar hon
följaktligen med en hastighet av 2,570,000 kilometer om da-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
