Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Här kommer en sjunde. Vi hava nyss sagt, att
jordklotets rotationsaxel har en lutning och var och en vet,
att en tänkt förlängning av denna axel mynnar ut mot
polstjärnan. Men denna axel är icke fix: den vrider sig
på 25,765 år med bibehållande av sin lutning av 22 till
24 grader, vadan hans förlängning beskriver på
himmelssfären omkring ekliptikans pol en cirkel om 44 till
48 graders diameter allt efter epokerna. Det är på
grund av denna polens förflyttning som Vega om
tolvtusen år kommer att bliva polstjärna, liksom hon även
var det för fjorton tusen år tillbaka. Detta är således
ett sjunde slags rörelse.
En åttonde rörelse, framkallad av månens inverkan på
jordens utsvällning vid ekvatorn, den så kallade
nutatio-nen, låter ekvatorns pol under en tid av 18 år och 8
månader beskriva en liten ellips.
En nionde rörelse, likaledes orsakad av vår drabants
attraktion, förändrar oupphörligt jordens tyngdpunkt och
jordens plats i rymden; när månen är framför oss,
påskyndar han jordens gång, när han är efter, fördröjer
han däremot densamma likt en bromsinrättning: en
månatlig komplikation, som ytterligare får läggas till de
föregående.
När jorden passerar mellan solen och Jupiter,
kommer, trots ett avstånd av 620 millioner kilometer, dennes
attraktion henne att avvika 2’ 10" ur sin absoluta bana.
I följd av Venus’ attraktion avviker hon 1’ 25" åt andra
hållet. Saturnus och Mars utöva även inflytande, ehuru
svagare. Dessa äro yttre störningar, som nödvändiggöra
utförandet av ett tionde slags korrektioner med avseende
på vår himlajulles rörelser.
Som planeterna tillsammans väga omkring en
sjuhundradel av vad solen väger, så ligger den tyngdpunkt,
omkring vilken jorden årligen kretsar, ej i själva
medelpunkten av solen utan långt därifrån och ofta till och
med utanför solklotet. Absolut talat således kretsar
jorden icke omkring solen, utan de båda himlakropparna,
solen och jorden, kretsa omkring en gemensam
tyngdpunkt. Medelpunkten för vår planets årliga rörelse
förändrar således alltjämt plats och vi kunna alltså lägga
även denna elfte komplikation till de föregående.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
