Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i evighet fortsätta sitt lopp i rak linie åt samma håll utan
att någonsin kunna varken stanna eller sakta farten,
eller ändra rörelse. På samma sätt skulle det även
förhålla sig, om hon blott hade månen i sällskap: de skulle
då båda två kretsa omkring sin gemensamma
tyngdpunkt, fullbordande sitt öde på samma plats i rymden,
flyende tillsammans i den riktning, åt vilken de blivit
slungade. Men som nu solen finns och utgör
medelpunkten för sitt system, bero jorden, alla de övriga planeterna
och deras drabanter av henne och hava oåterkalleligen
sina öden sammanhängande med hennes.
Den fasta punkt vi söka, den solida grundval vi
tyckas önska för att betrygga världsalltets fasthet — är det
således i solens väldiga och tunga klot vi skola finna
densamma?
För visso icke, eftersom solen själv icke är i vila utan
släpar oss med hela sitt system mot stjärnbilden
Herkules.
Månne vår sol kretsar omkring någon annan ofantlig
sol, vars attraktion kunde sträcka sig ända till henne
och bestämma hennes rörelser, liksom hon bestämmer
planeternas? Leda den sideriska astronomiens forskningar
därhän, att man kan tänka sig befintligheten av en annan
himlakropp av sådan kraft, belägen i rak vinkel mot vår
bana mot Herkules? Nej. Vår sol röner inflytande av
stjärnehärens attraktioner; men ingen tyckes behärska
alla de andra och regera enväldigt över vår
centralstjärna.
Ehuru det är fullkomligt antagligt eller rättare sagt
visst, att den sol, som ligger närmast vår, stjärnan Alpha
i Centauren, och vår egen sol hava känning av sin
ömsesidiga attraktion, så kan man likväl icke betrakta dessa
båda himlakroppar såsom utgörande ett par, i likhet med
dubbelstjärnorna, först och främst av det skäl, att nästan
alla kända dubbelstjärnesystem bestå av stjärnor, som
ligga mycket närmare varandra, för det andra därför, att
med den ofantliga bana, som enligt denna hypotes skulle
beskrivas, de närliggande stjärnornas attraktion ej kunde
anses förbliva utan inflytande, och till sist, emedan de
verkliga hastigheter, dessa båda solar innehava, äro myc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
