- Project Runeberg -  Urania /
134

(1910) [MARC] Author: Camille Flammarion Translator: Johannes Granlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gånger tyngre än jorden, slungande genom outrannsakliga
djup med ultra-svindlande hastighet, kretsande i
omätligheten under inflytande av attraktionen från alla
himlakropparna i universum. Och dessa millioner, dessa
milliarder solar, planeter, stjärnhopar, nebulosor, världar som
börja, världar som sluta, rusa med analoga hastigheter
mot mål, som de icke känna, med en energi, en intensitet,
i sin verkan, mot vilken krut och dynamit äro att
jämföras med dibarnets svaga pustar.

Och så ila de alla kanske i evighet utan att någonsin
kunna nå det oändligas obefintliga gräns... Överallt
rörelse, verksamhet, ljus och liv. Och utan tvivel till all
lycka. Ty om alla dessa otaliga solar, planeter, jordar,
månar, kometer voro fasta, orörliga, förstenade
konungar i sina eviga gravar, huru mycket fruktansvärdare och
bedrövligare skulle icke då anblicken av ett sådant
universum vara! Tänkom oss, hela skapelsen stannad,
stelnad, mumifierad! Vore icke en sådan föreställning
outhärdlig och innebure den icke någonting hemskt?

Och vad är det som orsakar dessa rörelser? Vem
vidmakthåller dem? Vem styr dem? Den universella
tyngdkraften, denna osynliga kraft, vilken det synliga
universum (vad vi kalla materia) lyder. En kropp, som av
jorden attraherades från oändigheten, skulle uppnå en
hastighet av 11,300 meter i sekunden; likaså skulle en
kropp, slungad från jorden med denna hastighet, aldrig
återfalla dit. En kropp, av solen attraherad från det
oändliga, skulle uppnå en hastighet av 608,000 meter i
sekunden, och en kropp, som med denna hastighet
slungades från solen, skulle aldrig återkomma till sin
utgångspunkt. Stjärnhopar kunna åstadkomma ännu
betydligare hastigheter; men de få alla sin förklaring
genom teorin om tyngdlagen. Man behöver endast kasta
ögonen på en karta över stjärnornas egna rörelser för
att fatta mångfalden av dessa rörelser och deras storlek.

Stjärnor, solar, planeter, världar, kometer, fallstjärnor,
uranoliter, med ett ord alla de kroppar, varav det
omätliga världsalltet består, vila sålunda icke på några fasta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:26:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urania/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free