Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FASTA PUNKTEN I VÄRLDSALLTET. I37
ning sökta fasta punkten ingenstädes står att finna.
Arkimedes kan så mycket han vill begära en fast stödjepunkt
för att lyfta världen. Världarna liksom atomerna vila
pä det osynliga, på den immateriella kraften; allt är i
rörelse, eggat av attraktionen, och liksom på spaning efter
denna fasta punkt, som drager sig undan, i mån som man
förföljer den, och som icke finnes, emedan i det oändliga
medelpunkten är överallt och ingenstädes. De sig så
kallade positiva, som med sådan säkerhet påstå att
»materien ensam härskar genom sina egenskaper», och som
föraktligt småle åt tänkarnas forskningar, borde först
och främst säga oss, vad de mena med det famösa ordet
»materia». Om de icke stannade vid tingens yta, om de
misstänkte att det skenbara döljer okännbara
verkligheter, så skulle de måhända vara litet mindre tvärsäkra.
Men vi, som söka sanningen utan förutfattade
meningar och utan på förhand uppgjort system, tycka att
materiens väsende är lika hemlighetsfullt som kraftens,
eftersom det synliga världsalltet icke alls är, vad det
synes vara för våra sinnen. Det synliga världsalltet
består i verkligheten av osynliga atomer; det vilar i
tomrummet, och de krafter, som styra detsamma, äro själva
immateriella och osynliga. Det skulle vara mindre djärvt
att tänka, att materien icke finns till, att allt är dynamism,
än att våga förfäkta tillvaron av ett uteslutande materiellt
universum. Vad beträffar världsbyggnadens materiella
stödjepelare, så har den, pikant nog, försvunnit just i och
med mekanikens erövringar, som förkunna det osynligas
triumf. Den fasta punkten försvinner i krafternas
universella jämvikt, i etervibrationernas ideala harmoni; ju
mer man söker honom, dess mindre finner man honom;
och det sista strävandet av vår tanke har till sitt sista
stöd, till sin yttersta verklighet, det oändliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
