- Project Runeberg -  Urania /
139

(1910) [MARC] Author: Camille Flammarion Translator: Johannes Granlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

oemotståndlig förtrollning, gjorde tecken åt mig att vara
tyst och skåda.

Bakom ett par grupper av kaktus och barbareskfikon,
några steg framför oss, sågo vi i ett luxuöst inrättat
badrum, som hade ett fönster öppet åt solsidan, helt nära
en marmorbassin, i vilken en vattenstråle behagligt
plaskade, en ung flicka stående framför en kolossal psyche,
vilken återkastade hennes bild från huvud till fot. Utan
tvivel hindrade henne den plaskande vattenstrålen från
att höra vårt annalkande. Diskret — eller snarare
indiskret — stannade vi bakom kaktusväxterna och
betraktade tysta och orörliga.

Hon var skön och tycktes ej vara medveten därom.
Stående med fötterna på en tigerhud gjorde hon sig icke
alls bråttom. Som hon tycktes finna det långa håret ännu
alltför vått, lät hon det falla tillbaka ned över kroppen,
vände sig mot oss och tog en ros å ett bord vid fönstret;
därpå återvände hon till den ofantliga spegeln och grep
sig åter an med håruppläggningen, vilken hon lugnt
fullbordade, varefter hon stack in den lilla rosen mellan ett
par flätor, och vändande ryggen mot solen böjde hon sig
ned, förmodligen för att taga det första klädseplagget.
Men plötsligt reste hon sig upp, utstötte ett
genomträngande skri och döljande ansiktet i sina händer sprang
hon i ni en mörk vrå.

Vi trodde sedan, att en rörelse på våra huvuden förrått
vår närvaro eller att hon märkt oss i spegeln. Vare
därmed huru som helst, ansågo vi klokast att vända om igen,
och följande samma gångstig kommo vi åter ned till
havet.

»Ah!» sade min kamrat, »jag tillstår, att av alla de
modeller jag haft tillgång på, har jag aldrig sett någon så
fullkomlig, icke ens den jag hade för min tavla
»Dubbelstjärnorna» eller för »Celia». Vad tycker ni själv? Har
icke denna uppenbarelse visat sig alldeles enkom för att
giva mig rätt? Ni må så vältaligt ni vill prisa
vetenskapens trollmakt, så får ni väl ändå medge, att även
konsten har sina behag. Tävla icke jordens stjärnor för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:26:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urania/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free