Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Urban Hjärne och häxprocesserna i Stockholm 1676
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
barnens skydd koncentrerade man vidskepelsen, och
barnfantasien fullproppades därmed på det mest hänsynslösa sätt.
Hvar och en vet, huru en liflig föreställning kan utfylla
barnens fantasi ända därhän, att hvarje skymt af kritik
försvinner. Från deras lekar känna vi alla, huru lätt de lefva
sig in i föreställningen om en skenvärld, hvars företeelser
slutligen kunna synas lika påtagliga som den lefvande
verkligheten. De ge möbler och döda föremål namn och tilltala
dem och tycka sig se och höra rent fingerade personer. —
Alla känna vi ock effekten af en spökhistoria, som i skymningen
berättas för unga sinnen. Spänningen och den oroliga väntan
växer lätt till illusioner, och skymningsbrasan ger ett
underligt och hemskt lif åt föremålen, hvilka i dunklet än utsträcka
hotfulla armar, än nicka och grina med hemska ansikten.
Tillämpa vi denna vår erfarenhet, så äro vi ett steg
närmare förståendet af gångna tider. Den skräck, en spökhistoria
väcker vid skymningsbrasan, är en ringa bråkdel af den skräck,
som på Karl XI:s tid låg öfver landet i den andliga
skymningen och vid det fasansfulla skenet af häxbålen.
Hvad talade man om i dessa tider? Säkerligen om föga
annat än Blåkullafärderna. Med monoton enformighet
upprepades samma berättelser ute och inne, af hög och låg, och
aldrig hafva elaka tungor sladdrat om ett begärligare ämne
eller under tacksammare förhållanden spridt förtalets gift. Och
öfverallt spetsades barnaöron, och när natten kom, kommo
onda drömmar. Maran red stora och små, och på morgonen
efter en orolig sömn, begynte nattens erfarenheter utläggas
och kollationeras. De små som plågats och skrikit i sömnen
utfrågades af de vuxna, och ofrivilligt fogade sig barnens
berättelser efter de äldres suggererande frågor. De tyckte sig
minnas, de tyckte sig hafva upplefvat allt, hvad de åtspordes
om; de uppmuntrades oupphörligt till omedveten lögn, ty ju
mer de bejakade de äldres förmodanden, dess mera blefvo
de föremål för medömkan och intresse. När de slutligen
drogos inför domstol, offentligen förhördes och dunkelt erforo,
hvilken fruktansvärd betydelse deras ord kunde hafva, då
eggades ytterligare deras fabulerande instinkter, minnesvillorna
och den omedvetna lögnen nådde sin höjdpunkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
