Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Urban Hjärne och häxprocesserna i Stockholm 1676
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Detta säger hon hvarken för mig eller min hustru, utan
går till Capitainskan Pomerening(?) och gifver henne sådant
tillkänna med begäran hon (Capitainskan) ville så begå med mig
och (min) hustru, att Helena finge vaka hemma hos henne
den natten, öfver, eljest fruktade hon sig måtte något ondt
vederfaras för de frestelsers skull, som djäfvulen om dagen henne
ansätter med. För den skull efterlät jag, att hon den natten
öfver skulle vaka, och mäster Anders Båll, som ofta tillförene
hade varit med dem, bad jag, det han ville ock den gången se,
hvad henne i synnerhet skulle vederfaras, då hon Continuerligen
ifrån klockan 9 om aftonen till 8 andra dagen med ett
ohörliget (oupphörligt) rop och skrik anfäktades. Därefter
vaktade vi henne hemma genom våra goda vänner och grannars
tillhjälp, till dess hon om dagen begynte genom svimning och
dånande falla neder, hvar hon stadder var, antingen hemma
eller i kyrkan, det hans ärevördighet kyrkoherden doktor
Lahrman(?) och mäster Nils Buscherus kunna betyga. Omsider blef
hennes elände så stort, att vi ingen stund, hvarken natt eller
dag, voro säkra för anfäktningar, som ibland många andra
gudfruktiga människor hela prästerskapet vid församlingen,
Mäster Anders Båll, Hans Exellens Herr Öfverståthållarens
hoff(?)predikant Hr Augustinus och Herr Erick Noraeus vid
Storekyrkan och Herr David Ekholm veta att berätta — utan,
när hon begynte se bister ut och rista dem ifrån sig, som
henne vaktade, gömmandes hufvudet under Täckenet, lika som
hon ville hafva ro att sofva, visste man inte ord utaf, förr än
hufvud och fötter drogos baklänges tillhopa med händernas
summanknipande under ryggen, och magen gaf sig upp med
en sådan makt att han intet utan hennes skada kunde
nederböjas, förr än hufvud och fötter(na) blefvo tillrättadragna.»
»Sedan hennes lemmar voro så tillrätta komna, begynte hon
utan något anseende där dem närvarandom (utan anseende till
de närvarande) försmäda och med ohöfveliga ord belasta, hvem
hon kunde åtkomma., bita och i ansiktet spotta, och visste
hon oftast säga, när någon präst skulle till henne komma.»
Här följer nu åtskilliga uppgifter om den anfäktades förmåga
att skåda ting som tilldrogo sig å en annan ort, hvilket
fjärrseende ansågs vara en egenskap hos de af djäfvulen besatte.
Dylika berättelser återfinnas här och hvar i protokollen och
antecknades äfven af Kommissorialrätten som något
anmärkningsvärdt; [1] — »När (min) hustru en gång sände drängen ut att
köpa en gädda, sade hon (Helena), medan han var borta, att han
den gången ingen gädda skulle få, utan han köper kräftor,
beskrifvandes, huru månglerskan var klädd och hvarest hon satt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
