Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Urban Hjärne och häxprocesserna i Stockholm 1676
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utomlands möta oss i sin ursprungliga mera afskräckande
gestalt. Det har kommit ett visst försonande gemyt äfven
i häxfantasierna.
Som bekant tedde sig djäfvulen tidigt för den kristna
uppfattningen som »Guds apa» (Simia dei), kvilken af afund
imiterade Guds åtgöranden och vid sin dyrkan kräfde en
ritual, som återgaf de kyrkliga formerna på ett smädligt
sätt genom att vända allt bakfram. Detta parodiska element
i djäfvulskulten, travesteringen och förhånandet af
gudstjänsten, sakramentet m. m., möttes af det svenska
folklynnet med formellt förstående, hvilket gifvetvis icke dess
mindre var uttrycket för den djupt kända afskyn. Den
rituella bakvändheten är i våra Blåkullalegender genomförd
på det mest konsekventa sätt; den landtliga fantasien
har med kärf grofkornighet utsmyckat desamma med
detaljer, i hvilka människans bakersta och nedersta delar
städse göras till de främsta och yppersta. Man synes vilja
tillämpa det gamla svenska ordstäfvet: »Man tager seden
dit man kommer.»
Redan vid affärden iakttogs denna demoniska
»anständighet» på så sätt att kreaturet, på hvilket man reste,
vändes med bakdelen fram och benen upp, och man satte
sig på djurets buk med ryggen mot resans mål. Vid
framkomsten ställdes fordonet på hufvudet. De af häxan förda
barnen döptes af den lede och döpelseakten skedde som
allt i bokstafligaste mening bakvändt. Den lede läste alla
böner bakfram och hällde vatten på fötterna eller på r-n.
Vid gästabudet satt man med ryggarna mot bordet. En
ofta förekommande användning af häxorna var att hänga
dem i taket — »som ljuskronor». Bengt Bagare, den ena
af Zipplarnes man, som af de anklagade barnen setts i
Blåkulla, knådade degen med r-n. Vid den dans, som
på sedvanligt vis följde på måltiden, exekverade någon
annan musiken med samma kroppsdel o. s. v. i oändlighet.
En parodisk anordning af detta slag spåras ju redan
i medeltida aktstycken såsom bullan Vox in Rama,
anklagelsen mot Tempelherrarne m. fl. och återfinnes i alla
senare skildringar af sabbatsfirandet, men sannolikt har den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
