Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Urban Hjärne och häxprocesserna i Stockholm 1676
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hon själf skulle bli anklagad för »att vara utlärd och nu med
barnaförande sig försynda».
Detta exempel visade huru intrikata förhållandena i
denna rättssak i själfva verket voro, och huru här, jämte
vidskepelse och enfald, personliga fördelar och de m est
lågsinnade motiv grepo in i hvarandra som orsakskuggar
i ett maskineri, hvars fördolda sammanhang det i sanning
behöfdes skarpsinne att genomskåda. Detta psykologiska
skarpsinne var otvifvelaktigt en af Urban Hjärnes många
fram stående egenskaper.
Om processens utveckling lämnar Kommissionens
berättelse en detaljerad skildring. I Hjärnes »Betänkande»,
som till Kommissionen ingafs den 3 okt. 1676 kunna vi
följa gången af hans egna skarpsynta iakttagelser. Ur
detta betänkande vill jag nu, sedan jag meddelat
sakernas väsentliga sammanhang, anföra några utdrag. Det är
indeladt i åtskilliga kapitel med korta latinska öfverskrifter,
på ett pregnant sätt angifvande olika psykologiska
synpunkter.
Först visar Hjärne betydelsen af en riktig metod vid
rannsakningen: »Ty sedan någre (barn) med litet bättre maneer
begynte examineras än tillförene i Consistorio och underrätten, så
att de nu med frågor så vorde öfverhopade, att de intet hinte
hålla lijka med sitt föregående tal eller komma ihogh att
sammanflicka sin hopspunna osanning, tycktes dem vara säkrast att
bekänna opricktigt grundliga sanningen. — — —»
Så kommer han till bristen på öfverensstämmelse i barnens
anklagelser. Här visade det sig tydeligen att, så länge de
fortforo med sina ursprungliga uppgifter, kommo de med idel
motsägelse och absurditeter, »men så snart de kommo till den
senare bekännelsen, då gick det alltsamman på en vägh ut,
som alle barnen medh en munn bekenna, nembl. på Myrans
pigor, Micha, Lisbet Carlsdotter, Wellendorf, entligen
stannade allt slätt på Gäflepojken». — — —
Om de som anklagare uppträdande barnens åthäfvor, gester
och beteende anför han en del iakttagelser, vidare om de olika
könens uppförande och säger därom: »Såsom qvinfolken,
särdeles bland de gemene, lättare låta förleda sig af sina sinnens
och gemötens rörelser, särdeles af missgunst och affund samt
regersiukan, i det de gärna vela hafva något att råda och säga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
