Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Urban Hjärne och häxprocesserna i Stockholm 1676
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på hvad »egennyttan kunnat göra» om smedsdrängen
Melcher Olsson följande:
»Melcher tog på sin ed, att hustrun Karin Ambjörnsdotter
förde honom till Blåkulla. Han tänkte nu »göra sig lögnen till
gagn», och då han ärnade blifva militär, fann han det lämpligt
att skaffa sig litet penningar. Till den ändan påstod han sig
hafva råkat i osämja med Satan, sade sig hafva slagits med
honom och kastat sönder alla fönstren i Blåkulla, samt till den
ondes stora förtret hafva rifvit sönder den boken, uti hvilken
barnens namn med deras blod upptecknades, hvarför den onde
kastade honom på dörren, så att han ej skulle förstöra hela
matrikeln och befria alla barnen. Han hade emellertid en handfull
pappersblad i sin hand, då han kastades på dörren, och dessa
pappersblad innehöllo inemot 50 namn, hvilka Melcher sade sig
gömt under en sten på Liljeholmen. Den, som ville gifva
Melcher en riksdaler, kunde nu återköpa sitt namn och blifva
fri från den ondes våld. Ehuru detta påstående stred »mot
allt förnuft och mot sjelfva kristendomen», så funnos där likväl
de där uti dumhet och okunnighet uti sin tros artiklar det
trodde och gåfvo Melcher penningar på hand, att han deras
barns namn igen gifva skulle. Gick alltså Melcher till
Liljeholmen, stal där en kyckling, af hvilken han skar halsen och
med blodet skref han på en papperslapp det namnet, för hvilket
han visste sig skola betald blifva.» Genom dessa »fördömmeliga
stämplingar» fick han allmosor, så att han sedan om nätterna
hade fullt upp dricka och bankettera. Slutligen gick han dock
så dumdristigt tillväga att han blef röjd och råkade blifva
fasttagen och dömdes till gatlopp.
De i denna sak bevisligen brottslige, Gäflepojken och
de ofta nämnda pigorna, fingo slutligen sitt hårda straff.
Den förstnämnde var redan af Kämnersrätten dömd till döden
på grund af trolldomssynd och tvetalan m. m. Kommissionen
gillade och approberade underrättens dom. Han betraktades som
en särdeles »vanartig och lögnaktig pojke», hvilken »ej visade
någon rättskaffens ånger» och »dessutom i fängelset med
svordomar och otidigt lefverne sig förargeligen utlåtit». Trots sin
ungdom, han var blott 12 år, blef han afrättad.
Samma öde drabbade Lisbeta Carlsdotter och Myrans pigor.
Alla tre afrättades samma dag d. 20 dec. 1676, och voro enligt
prästerlig uppgift ångerfulla. Om en af dem heter det, att
hon vid nattvardens annammande »stod därvid, att hon osant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
