Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Holberg om qvinnan och tryckfriheten
Några anteckningar med anledning af Holbergsjubiléet af
Gustaf af Geijerstam.
Det vare långt ifrån mig att vilja skrifva, hvad
man egentligen kallar en jubelskrift ellér ett äreminne
öfver en författare, som nog skall både minnas och läsas
min hjelp förutan. Dels skulle jag icke kunna lemna några
egentliga bidrag till »nya synpunkter» i fråga om den rätta
uppfattningen af Holberg, ocji dels skulle jag icke vilja. Ty
Skandinavien blir ändå i dessa dagar till den grad öfverhopadt
med Holbergsspekulationer, att den gamle humoristen säkert
skulle kunna skrifva en ny komedi öfver afgudadyrkan, om
det bara stode till att för en kortare tid få upp honom ur
grafven, så att han fingfe se statyerna, äreminnena och
festspektaklen.
Men ändå! Hvem har inte en gammal kärlek för
Holberg? Jag tänker på skoltiden, när den näring vi fingo
oftast var så ytterst tvifvelaktig, när vår fantasi uppfostrades
med dåliga jagtböcker, Maine Read, Cooper, romantiska
berättelser ur svenska historien, Cornelius Nepos, katekesen och
antologier i poesi. Då var det en bok, som en far eller
någon annan äldre vän satte i händerna på någon af oss. Och
den boken var Ludvig Holberg. Det är möjligt, att vi icke
profiterade så särdeles starkt af hans lefnadsvisdom, att vi
till och med alldeles hoppade öfver de moraliska slutverserna
och med synnerlig förkärlek dröjde vid de glada cvnismerna
i >Ulysses von Ithacia» eller vid Henriksfiguren. Det
berättas ju om Holberg sjelf, att han en gång sett en flicka
på en florton år sitta och läsa i hans komedier. Han
frågade henne då, hvem af hans figurer hon tyckte bäst om,
hvarpå flickan utan betänkande svarade: Henrik. Holberg
lär då liafva svarat: »Ja, det var ogsaa en fandens skjfielm.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
