Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillfälle att uttala min åsigt om dem. Enligt hvad jag från
flera håll erfarit, delas den åsigten af ett stort antal
teater-vänner. Flertalet af våra bildade teaterbesökare låter icke
förleda sig af allt det braskande som omgifvit hr August
Lindbergs Hamlet, utan kan mycket väl skilja realismens
kärna från förkonstlingens ytlighet. Af den förre har hr
Lindberg för litet, af den senare för mycket, och det är
detta som står i vägen för en god utveckling af hans
konstnärskap. Men han är ej blott skådespelare, utan äfven
regissör och instruktör. Den nya uppsättningen på Stora
teatern af Hamlet är hans verk, och den uppsättningen hafva
hans Beundrare, ty han eger verkligen sådana, mycket prisatr
ehuru hon egentligen icke värd stort loford.
Iscensättningen är ingalunda fri frän tidsförväxlingar
och oegentligheter. Det kan vara en smaksak att låta stycket
spela i renässansens tidehvarf, ehuru b.efogade skäl kunde
anföras mot att flytta det så långt fram i tiden; men nog
förefaller det, något meningslöst, att sagokungen Claudius
uppträder i Kristan*den andres drägt, och detta hjälpes
sannerligen icke lipp af att han bär och icke ett ögonblick
lägger af sig- elefantorden, som instiftades först af Kristian
den femte pä 1670-talet. Hvarför lyser han ej äfven med
dannebrogens stjärna? De ordnarna äro samtidiga. Detta
är visserligen en småsak, och jag är ej säker pä, att icke
elefanten dinglat på äldre upplagor af Claudius på Stora
teatern, men vill man göra sig förtjänt af ’det myckna
berömmet för förträffligt regissörskap, så bör man ej låta några
oriktigheter komma sig till last.
Att tornet Kärnan synes i fonden från Helsingörs vall
tillhör det slags realism, som man i ett skådespel af
»Ham-lets» art borde undvika, det kan väl ingen med någon
närmare kännedom af Shakspearesdikten förneka. Praktiskt är
det kanske, jag förmodar det åt minstone, att undvika
deko-rationsförändrmgar för öppen ridå, s. k. »changemanger»; men
då den rätta dramatiska verkan uteblir, borde det »praktiska»
ej allt för ofta ställas i vägen för hvad författaren själf
föreskrifvit. En sådan alldeles nödvändig föreskrift i första
akten, att vålnaden skall föra Hamlet till en annan plats,
iakttages icke, då ingen scenförändring försiggår mellan
.vålnadens första uppenbarelse för Hamlet och då den lockat
honom till den »aflägsna platsen på terrassen». Detta
sammanföres nu, så att de spelande åter uppträda på ett och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
