Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
henne icke mycket Hon har möjligtvis större intresse för
Ofelia, hvilken hon vida verksammare återgaf på Nya
tea-tem, sedan hon där upphört att spela drottningen. Pra
Bosins drottning är allt för lugn, och man ser ej mycket af
* striden mellan modersömheten och den syndiga kärleken tiU
den man som mördat hennes förste make. Uppgiften borde
dock vara tacksam för denna skådespelerska, mycket men
kanske än Hermiones i »En vintersaga», och likväl lyckas
hon vida bättre i sist nämda roll.
Fröken Zetterberg gör af Ofelias roll, som hon äfven förut
spelat, alt hvad som står i .den unga skådespelerskans
förmåga, men förmågan sträcker sig icke långt, hvilket åter
icke beror på bristande begåfning, men väl på yttre
naturhinder, som af orsaker, hvilka flere gånger uppgifVits, ej kunnat
Öfvervinnas. Emellertid är hennes Ofelia i mångas ögon
mycket tilltalande, hvilket för öfrigt snart sagdt hvar enda
Ofeliar-framställarinna är, och det måste äfven medgifvas, att
hon spelar den Tollen mycket bättre än Perditas i. »En
vintersaga».
Man har anmärkt, att hr Thegerström är en allt för
borgerlig Polonius, men den anmärkningen är icke fullt rättvis.
Sagde skådespelares natur öfverensstämmer kanske mer med
det borgerliga än det aristokratiska, men dock är hans
Polonius en ganska fin hofman, hvilken bugar och svansar för
höga öfverheten och smickrar kungligheten, en något slö,
men i själfva verket ej så alldeles dum, gammal man, hvilken
ej alltid låter helt och hållet lura sig. Man kan få. se en
mycket borgerligare Polonius. En sådan var en af Tysklands
förnämste skådespelare, Theodor Döring i kgl. Schauspielhaus
i Berlin, och likväl gjorde han lycka i den rollen. Hr
Fahl-becks konung är allt för stel, och han framhåller ej
tillräckligt den smygande ormen i denna karaktär. Såsom Horatio
är hr A. Ortengren på långt när icke hvad hr Elmlund har
varit i denna roll, en af hans allra bästa, men hr Elmlymd är
just icke bättre än sina föregångare såsom vålnaden, och det
samma kan väl med skäl sägas om hr Tömquists Laertes.
Det torde icke vara orättvist, om man uttalar det omdöme,
att ingen af de spelande lemnar i något afseende någöt mera
framstående än hvad man förut sett, då Hamlert uppförts pa
Stora teatern. Det hela är snarare medelmåttigare än förut
— och likväl måste man gilla att skådespelet åter upptagits.
\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
