Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det innebär i sig själft en förmåga att skärpa både
fram-ställares och åskådares omdöme och smak.
Dén mest betydande nyheten på Dramatiska teatern har
under dessa månader onekligen varit »En skandal» af den
danske författaren O. Benzon, men den som gifvit de flesta
fulla husen är tysken Franz von Schönthans »Roderik Heller»,
som visserligen icke mycket’ höjer sig öfver de nyare tyska
ltistspelen, men onekligen är roande, mest kanske genom
utförandet, synnerligen på fru K Xinmcmssons och hr Hedms
händer. Någon behållning lemnar stycket dock icke hos
åskådarne, och det torde väl vai^ tvifvelaktigt, om många
sådana lustspel skulle kunna intressera allmänheten, i fäll
det vore sant hvad som uppgifves, att teaterstyrelsen hade
för afeigt att förnämligast söka upp nya arbeten inom
Tysklands dramatiska literatur. Vår inhemska torde i främsta
rummet ihågkommas, synnerligen sedan den nu böljat visa
sig så lifaktig och innehållsrik, och demäst lära väl de
Jxan-ska styckena, vanligtvis mästerliga i tekniskt afseende och
därigenom intresseväckande, icke kunna glömmas.
Det ser dock ut, som skulle vinden vid den kgl. talsoenen
nu blåsa mot franska teaterarbeten, men den vinden måste
dock snart kantra, ty, oaktadt alt det fakunniga *prat som
under ett par år här låtit höra sig mot Frankrikes dramatik,
innehar denna ännu i formelt afseende första platsen, och
åtskilliga tecken tyda <Järpå, att den nog snart vinnlägger
sig äfven om mera djup i innehållet. Att ett sådant djup
skulle hafva hittills helt och hållet saknats är ett ogrundådt
påstående, men användes gärna af dem som icke kunna inse,
att den lätta och behagliga formen mycket väl kan vara
omhölje för ett kärnfullt innehåll. Därmed må ej vara sagdt,
att icke fransk dramatik skulle vinna på att göras kärnfullare
än förut Men hvar, utom lyckligtvis i den nordiska,
synnerligen i den norska nutidsdramatiken, finner man något som
går upp mot den franska? Tysklands gör det icke på långt
när, ej heller Italiens, och om England i våra dagar löner
det ej mödan att tala. Om öfriga lands känna vi nästan
intet.
Det förnämsta af de franska styckena som under
spelårets tre första månader uppförts på Dramatiska teatern är
»Modema vinglare», öfversättning af Emile Augiers »Les
effron-tés», hvilket för tjugutre år sedan väckte så mycket uppseende
i Paris och för öfiigt i Europa samt spelades med stor fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
