Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans ungkarlslif. Han klappade två gånger i händerna
och vid denna kallelse inträdde Bobino, en lat och
tjuf-aktig neger på sexton år.
— Bobino, sade Vicomten med allvarlig röst, känner
du några kammarjungfrur? — Åh ja, herre, svarade
negern i det han med en dum min visade sina hvita
tänder. — Nåväl, säg mig hur klär sig en kammarjungfru,
som reser med sin matmor?
IV.
Då markisinnan blef ensam, tänkte hon utan vrede
på den vackre okände, som talat så ömt till henné i
waggonen. Hon hade aldrig tålt en dylik förtrolighet
af någon herre, men hon kunde ju icke vara ond på en
ung elegant kavaljer, för det han så hastigt flammat
upp för ett ressällskap, som han inte hade något skäl
att respektera, emedan hon sjelf sagt sig endast vara en
tjenare. Det vore till och med skada att icke återse
honom, men hur skulle det tillgå? Det var ju inte troligt,
att de än en gång skulle mötas och hon kunde ju ej
låta honom presenteras för sig, då hon ej visste hvem
han var. Ett sätt var att infinna sig på mötet bakom
Invalidhotellet, men det var ju otänkbart, att markisinnan
de Lestrem skulle, såsom kammarjungfru, gå på möte
med en fremmande herre. Blotta tanken derpå kom
henne att brista ut i skratt. Hon försökte att icke mer
tänka derpå, men allt efter som tiden framskred, blef
hon mer orolig. Hon hade ju intét att frukta på öppen
gata och på det hela taget betydde det ju ingenting.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
