Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det är inte möjligt.
— När jag säger er, att hon är död, vet jag hvad
jag säger, alldenstund fredsdomaren har varit här och
förseglat dörrame.
— Gif mig dens adress, som skrifvit till er.
— Det har ingen sagt till mig att göra. Hör ni
till familjen?
Vicomten lemnade honom ett guldmynt och räckte
honom sitt kort.
Blache tog emot kortet och vägande guldmyntet i
handen sade han: Ack, min herre, det var en bra hygglig
varelse och man kunde inte tänka en sådan olycka. —
Hugues försökte att få veta mera, men Blache visste
ingenting. Han anade en motståndare i denne fremling,
som icke tillät att Justine var död. Hugues gick till
fredsdomaren och begärde upplysningar, men han visste
ingenting mer, än att han förseglat rummet, emedan
möblerna voro öfvergifha, och portvakten sade sig hafva
anspråk på dem, men det var en sak som tålde att
undersökas.
— Nåväl, herr domare, sade Hugues jag har mina
skäl att tro, det hon lefver ännu, och jag motsätter mig
sigillemas öppnande.
IX.
Till följd af detta samtal begaf sig domaren till
Justines bostad. Han granskade brefvet, som Blache
fått, och förklarade det utan värde, emedan der hvarken
fanns dato eller underskrift. Han sökte egaren, som
ingenting kunde säga honom, emedan han aldrig sett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>