- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1885 /
148

(1881-1891) With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Ni tror er känna henne, men ni vet inte, att hon
för tre år sedan blef utsläppt ur fängelset och att hon
sedan begått flere svåra förbrytelser.

— Det kan inte vara hon. »

— Det är just hvad jag vill veta, och jag hoppades
ni skulle hjelpa mig. Kan ni säga mig, om det är hon
som skrifvit detta bref.

— Nej, svarade markisinnan med lugn, fast hon inom
sig led af den grymmaste ångest. Det är ej hennes stil,
men låt mig i alla händelser behålla brefvet.

— Nej, det tjenar till intet, då ni ej känner igen
stilen. Brefvet kan dessutom behöfvas. Om ni ville låta

~ henne komma in, skall jag fråga henne sjelf. Men
markisinnan nekade bestämdt härtill. Sedan förändrade hon ton,
berömde honom för hans nit och skicklighet samt smic-

• krade honom på allt sätt, tills han lofvade att inte tala
härom med någon, förr än hon sjelf gjort sina
efterfråg-ningar. Om Justine vore brottslig, skulle hon icke tveka
att angifva henne, men om hon vore oskyldig, ville hon
bespara henne skammen af en anklagelse. — Domaren
gick. Då markisinnan blef ensam, var hennes första
in-gifvelse att anförtro sig till markisen. Men hur skulle
han upptaga denna bekännelse? Om han skulle fästa
större vigt dervid, än det förtjenade, och om det ingaf
honom förolämpande misstankar, så vore ju det goda
förhållande, som hittills rådt dem emellan, för alltid stördt.
Fanns det då intet sätt att ordna allt, utan att såra någon?
Markisinnan påminte sig då, att det finnes en säker
tillflykt i lifvets mest störande omständigheter:
barmher-tighetens domstol. Hön gick till sin biktfader och bad
honom hjelpa sig och ej spara på penningar, om det
fordrades.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:30:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1885/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free