Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på Stora teatern måste anförtros åt en för densammas
åter-gifvande alldeles otillräcklig skådespelerska.
Noga taget, räcker ej häller hr A. Örtengren till för
titelrollen. Han spelade den onekligen med större säkerhet
än då han för flere år sedan, fullkomligt nyböijare, gaf
samme Erasmus på Nya teatern, men det var dock äfven
nu något som fattades i den präktiga målning af en odräglig
pedant och den på samma gång genom sitt underdukande
för fördomar och bondsk enfald tragiska karaktär som den
store skådespelsdiktaren här gjort med sann mästarehand.
Det är ty värr nästan alltid något som fattas i hr Örtengrens
framställningar, så flitiga hans studier än må vara och så
brinnande håg han än har för lösande af deluppgifter som
föreläggas honom. Han är en mycket aktningsvärd konstnär,
som sträfvar till ett högt mål, men det ser ut, som skulle
han ha långt till det målet Bäst vore väl kanske, att han
nöjde sig med en andra-plats, en som ingalunda är att
förakta vid en stor scen och som väl kräfver så goda egenskaper
som hr A. örtengren äger. Men kungl. teaterstyrelsen tyckes
tro, att han förmår mer än han verkligen gör och låter
honom försöka sig med uppgifter som synbart öfverstiga
hans krafter. D^tta oupphörliga jägtande efter något stort
är otvifvelaktigt till skada för den hvars förmåga alldeles
icke ligger åt det hållet, men som med god framgång kan
åtaga sig att fylla ganska maktpåliggande roller af andra
ordningen, något hvaraf en teater alltid är i behof.
Hr A. Örtengren har i yttre måtto gjort sig en ganska
tillfredsställande Erasmus, med blekt, magert ansigte, en
tunn och sliten, förläst student och som kanske borde vara
endast ännu mera tafatt i all sin inbilskhet för att riktigt
framställa Erasmus’ yttre människa. Men det är icke nog
med det: den inre människan bör åskådaren också fa lika
klar för sig, och däruti brister denne framstallare, kanske
mest på grund af den torrhet och tyngd som alltid vidlada hans
karaktärsskildringar. Den erforderliga saften saknas.
Författarens afsigt att åskådarne först skola skratta åt den högfärdige
lärdomstoken uppnås icke genom hr A. Örtengrens
återgif-vande af rollen, enär detta saknar hvarje tillstymmelse till
komisk kraft, och medlidandet, som sedan måste uppväckas
genom Erasmus1 faflinga strid mot den gamla landtliga
enfaldens afvita fördomar, infinner sig ej häller, då
skådespelaren är lika jämntorr fran början till slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
