Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För att mäster André skall förefalla riktigt löjlig, måste
han visa sig riktigt kär. Det är ett oeftergifligt vilkor för
att åskådaren skall kunna göra sig lustig på hans bekostnad,
att André icke gör sig lustig öfver sig själf och icke så att
säga drifver med sin egen kärlek. I det afseendet torde
något brista i kr Molknulers framställning, hvilken dock för
öfrigt är ganska antaglig. Hr Engelbrechts Clavaroche, den
oförskämde älskaren, är visserligen något för tung, men rollens
uppfattning är på det hela riktig, och den plumpa vårdslöshet
dragonofficern visar i sitt förhållande till Jacqueline, ett
uttryck för den afskyvärda själfvisket som ligger i hans
kärleksäfventyr, är ett riktigt användt medel i utförarens
hand för att förklara förvandlingen i Jacqueliues känslor
och Fortunios framgång. Utan ett tydligt framhallande af
detta verkningsmedel, skulle Fortunios blyga kärlek icke vara
i stand att tillräckligt förklara den upplösning, som
författaren gifvit den dramatiska handlingen.
Fortunios roll har under en lang följd af år på
Théâtre-Français utförts af Delaunay, och det är först pa senare
tiden som den åldrande konstnären öfverlemnat rollen i yngre
händer. Mången anser sannolikt, att karaktären fordrar en
manlig, hälst ung naturligtvis, framställare, men fröken Lund
på Nya teatern liar på ett öfverraskande godt sätt ådagalagt,
att den kan framställas äfven af ett ungt fruntimmer i
mans-drägt. Det behag och den blyghet, som på ett for
framställa-ren ingalunda lättlöst sätt maste paras med lidelsefull värme
i fullständigt vnglingaskick, har den unga skadespelerskan
träffat förvänande bra. Hennes Fortunio är kär och blyg i
första akten, öm och melankolisk i den andra och med
uttryck af eldig lidelse i den tredje. Man kan ej gärna fordra
mera. Ocksa liar fröken Lund vunnit enhälligt bifall.
En och annan liten anmärkning kunde visserligen göras
mot några småsaker i hennes hållning och åtbörder, t ex.
det genom sitt upprepande alt för enformiga i att sätta sig
i sned, framatböjd ställning, med hakan mot högra handen,
hvars armbåge hvilar pa högra knäet, under det den venstra
handen halles afvigvänd mot venstra knäet. Da den
ställningen återkommer oupphörligt verkar den tröttande, ser
icke naturlig ut, endast inlärd. Men jag vill visst icke ingå
i någon enskildhetsgranskning mot ett spel, som på det hela
verkar så fördelaktigt och äfven i de flesta enskildheter är
ganska riktigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
