- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1885 /
212

(1881-1891) With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och alla de andra Ibsensfigurerna äro »teaterpersoner», det
vill väl säga något nästan marionetter, som lefva endast så
länge de belysas af rampskenet, och icke ens på teatern
skalle uppnå något långt lif. De äro fullblodiga skapnader,
som bita sig fast i åskådarens minne och lefva där för alltid
samt kunna hvilken dag som hälst åter uppstå på teatertiljan
för att genom framkallande af förnyadt intresse ådagalägga,
att deras tillvaro ingalunda är stundens.

Till de redan nämda har nu Hjalmar, Gina, Relling,
Hedvig och de andra »Vildandens» figurer kommit med lika
kraftiga, personliga lifstecken, inga idealfigurer, ej några
vrängbilder, men lefvande just därför att de äro sanna
Själfve Gregers, i hvilken man möjligtvis kunde tycka sig
finna något af en »abstraktion» och därför ej sä lättfattlig,
är dock vid närmare betraktande icke annat än en
ungdomlig känslomänniska, med en sådans alla fullt personliga
egenskaper, fastän just de göra honom oduglig för lifvet
bland dessa »praktiske» män, som hans far och Relling, och
den narraktige goddagspilten Hjalmar.

Med dessa fullgiltiga bilder af verklighetsmänniskor,
hvilkas särskilda egenskaper här nedan närmare angifvas,
har Ibsen nu igen skapat ett mästerligt skådespel, hvilket,
oaktad t det i tekniskt dramatiskt afseende kanske icke är
så alldeles felfritt, som hans nästföregående verk — jag
tänker nu förnämligast på första akten — dock synnerligen
genom den utomordentliga styrkan i psykologiskt träffande
karaktärsskildring står i jämnhöjd med hans föregående bästa
verk.

Att här lemna någon särskild redogörelse för gången
i dramats handling anser jag öfverflödigt, enär hela den
nordiska tidningspresssen långt förut omständligt redogjort för
styckets innehåll, som salunda är fullständigt bekant för hela
den bildade svenska allmänheten. Däremot torde jag få
något uppehålla mig vid utförandet på Dramatiska teatern.

För att detta skådespel skall konnna till full verkan på
scenen, måste det kanske, mer än många andra stycken, på alla
händer utföras i noggrann öfverensstämmelse med de
karaktärer, som författaren ganska tydligt skildrat. Det är icke
någon enda af dem som med skäl kan kallas otydlig, icke ens
Gregers, om denne också är den svåraste att återgifva.

Fullt tillfredsställande gifvas endast grosshandlar ’NVerles,
Hedvigs och Relliugs roller. Att hr Theycrstrihn skulle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:30:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1885/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free