Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kejsarinnan 6,000 rubel samt dessutom en »gratifikation»
af 3,000 dukater.
Armfelts penningebehof voro också mycket stora,
rians lefnadssätt hade länge varit slösande, och mot
slutet af konungs Gustafs regering omgaf han sig med
en nästan furstlig ståt, som, enligt hans biografs uttryck,
»gaf anledning till tanken på hemliga förvärfskällor, med
hvilkas upptäckande sqvallret var ifrigt sysselsatt». Tack
vare Stackelbergs depescher känna vi nu dessa hemliga
förvärfskällor, eller åtminstone en del deraf. Det var
med ryskt guld han betalade sin öfverdrifna lyx och
prakt, och ej alldeles utan skäl kallade hans fiender
honom föF »den lille Potemkin» och påstodo, att han ville
i Sverige införa »orientalisk träldom». Han antog ett
högdraget väsende, förolämpade folk genom sitt
anspråksfulla uppträdande och förspilde sålunda allt mer den
popularitet, han vunnit såsom frikåremas. anförare och
genom sina tappra bedrifter i finska kriget Sjelfve
Gustaf deh tredje lär vid ett tillfälle om sin öfvermodige
gunstling hafva yttrat: »Hvad är Armfeli för en narr!
Han bär sig* ju åt som en turkisk pascha. Jag räds
för att ordspråket sannas, som säger, att högmod går
för fall.»
Högst stego Armfelts öfvermod, skrytsamhet och
praktlystnad under riksdagen 1792, hvars
sammankallande han sjelf bidragit att utverka. I Gefle, der denna
riksdag hölls, omgafs han af en kår af drabanter, som
o
buro en särskild uniform. A konungens vägnar höll
han under riksdagen öppen taffel för 30 personer. »Der
voro prakt, vällust och högfärd förenade», berättar biskop
Wallqvist*. »Baron inviterade till sig embetsmän och
ledamöter ur alla stånd, mottog dem med en fömämhet,
som var nästan kunglig, satte sig sjelf alltid främst, och,
* Minnen och bref af biskop Olof Wallqvist Pag. 105.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
