Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från jordelifvets lidanden och frestelser. Och man tror
på detta tröstesätt, skalden gör det naturligt och sannt,
hans visa har intet af fadd och uppskrufvad
sentimentalitet Han är alltid vid godt mod; när hösten är inne,
brister han icke ut i sorg och svårmod, utan ber den*
sista sommarstrålen och den sista skygga lärktonen att
undan köld och storm komma in i hans egen barm och
hvila der för att, då våren kommer igen, återsända ett
soligt skimmer i hans ögonvrå och ett ändlöst jubel i
hans bästa sång. Ett leende, en vänlig min är honom
nog; när de lyckliga stunderna äro borta och sorgen
kommit, är minnet qvar. Han har Önskningar, men de
äro hvarken många eller stora; och dessutom har han
en viss förtröstan om, att det nog blir bra, om vår Herre
får råda. Han är fy la af en innerlig tacksamhet och
förebrår sig sjelf, att han näns klaga, fast han fått så
mycket sol i lifvet, då allt i naturen är ett gladt tack
till himlen, så att blåa sippor spira upp ur smultna drifvor
vid första blåögda blick från himlen och gullklara vifvor
springa fram ur tufvoma vid första solstråle.
Hans lynnes grunddrag är sålunda blidhetcn. Ur
denna utspringa alla de egenskaper, som hans diktning ‘
förhärligar: hoppfullheten, ödmjukheten, undergifvenheten,
tacksamheten, förnöjsamheten. Den mildrar strängheten
i hans allvar, den går som en underström af innerlighet
under det samma. Den dämpar hans skämt och gör
det innerligt, den låter sorgen mynna ut i vemod i stället
för i förtviflan, den kommer honom att älska den lugna
sinnesfriden vida mera än stundens yra fröjder, den
värmer ur hans blick som hemmets brasa, den ljuder så
godt i hans stämmas tonfall som hörde vi en moder,
den smeker i hans rytmer som en skön, vyssande musik, —
och visorna svepa sig kring vår själ, liksom om vi kände
lena kronblad på vår hud. Det är denna hjertevärme,
som alltid vinner oss för honom och som gör, att hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
