Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fa något ersättningsmedel i stället. Man upptäcker fel i vår
uppfostran, fel, som hängt sig fast i menniskoslägtet sedan
århundraden, och som bitit kanske oläkbara sar i det nu
lefvande slägtets karaktär. Man upptäcker dagligen fel i vår
moraliska uppfattning, lågheter i var känsloverld, från hvilka
man svårligen kan göra sig fri. Och bakom allt lidande,
som rör oss sjelfva, förnimma vi ljudet af samtidens största
klagan, och som ett stort liebeväpnadt spöke reser sig
fattig-.domen och hotar att hugga hela den nutida civilisationen i
spillror. Och derför kan jag — lika litet som säkerligen
någon af de u::g*.‘ föifattarne — instämma i hr Hedbergs
eloge sid. 21 öfver det gustavianska tidehvarfvet:
»Man utgick från den synpunkten, att det voro skäl i’att göra lifvet
så gladt som möjligt, dels derför att det i allmänhet var så kort, dels
derfor att det i alla fall hado tillräckligt både med sorg och vånda att
bjuda på, trots detta, och när man utsade sitt till ordspråk vordna
»apres nous le déliige», så låg det i detta mycket mindre ett hädiskt
trots, än en i det allmänna lynnet förherskande sorglöshet, som tyckte
det vara nog med att man brydde sig om sina egna angeliigenheter,
och ville låta eftertiden sköta sig sjelf.» *
Förlåt mig hr H., men* detta är knappast riktigt. Och
förlåt mig också, att jag anser denna beprisade sorglöshet»
innebära vida mera misstro till lifvet, vida mera skepticism,
än de mest bittra utfall mot samtiden. Ty redan föi*söket
att förbättra förutsätter tro. Värst af allt är dock, att hr H.
kan förorda något sådant som att »låta eftertiden sköta sig
sjelf». Det kan icke vara obekant för någon, att mensklighetens
djupaste moraliska känsla ligger i omtanken för efterverlden,
och att denna med vetandets ökande allt mera framträdande
känsla i stort leder sitt upphof från den medfödda, redan i
djurets instinkt gifna kärleken till affödan? Det är svårt att
förstå, hur man en passant kan kasta ut dylika uttryck.
Men äfven om hr H. med sitt grått i grått» åsyftar
denna egenskap hos författarne att ej vara lika sorglösa som
hr H. och det gustavianska tidehvarfvet, så är detta uttryck
i alla fall vilseledande. Ty pessimismen är visst ej ett drag,
* Har hr II. hört talas om Thorild ? Annars säger han i sitt fötetal
till »Passionerna*: »Andra skola drifva Qvickhetens lilla styrka: skola
fjolla, flyga och rasa. Det förtryter mig, att denna narr-talangen skall
ännu hos oss vara så mycket aktad, o. s. v.» Detta var hans omdöme
om den af hr H. berömda egenskapen hos detta tidehvarf, hvilket för
Öfrigt äfven ägde den skald, som företrädesvis har fått namn af smärtans,
nämligen Lidner. *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
