Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de skrifvande qvinnorna, hvilka alla som en voro for
emancipationen, voro parter och domare på en gång, och det blef
icke partie égale, när många af de manlige forfattarne, bara
af misslyckad artighet, som Strindberg ville inbilla sig, hjelpte
qvinnoma att angripa männen.
Och så var qvinnoemancipationen på modet. Den bars
upp af en strömning, som ryckte med sig alla, hvilka ville
anses följa med sin tid, både dem som förstått hvarom fråga
var och voro redo att tillämpa sina fria åsigter i handling,
och den stora skara, som trodde, att qvinnans frigörelse
bestod i att männen gingo med sina hustrur och applåderade
Dockhemmet och våra svenska originalpjeser i frågan, samt
talade med beundran om Kiellands och Björnsons senaste
arbeten, men som med fasa skulle ha ryggat tillbaka för det
minsta brott mot gällande konvenans.
För rörelsens sunda utveckling var denna
modeströmning allt annat än gynsam. Qvinnoemancipationens sak fick
rekryter i massa bland det slags folk, som Ibsen sedan
presenterat den ärade publiken till benäget igenkännande i
Vildanden, och det vann den icke mycket på.
Det var helt naturligt att Strindberg med sitt fina
väderkorn på samhällshyckleri skulle dragas till detta tacksamma
falt. Här hade han för sig hvad han tyckte vara en
öfver-klasshumbug på modet, och som ingen bland dem, hvilkas
ord något betyda, uppträdde mot; tvärtom. Då kom
oppositionsmannen fram i honom, den obändiga
sjelfständighets-känslan, som icke tål partiband och partihänsyn; han
undersökte frågan i största hast, och kastade fram några allmänna
synpunkter, från hvilka han tyckte sig finna att det var
sken och humbug alltsammans. Så bröt han löst i företalet
till Giftas, och vräkte ut barnet med badvattnet, och sedan
har han fortgått under alltjemt stigande förbittring, i alltjemt
vildare paradoxer, genom »Likställighet och tyranni» i
januari-häftet af denna tidskrift, ned till utfallen i »Qv arstad sresan»,
hvilka då lyckligtvis endast publicerats i »Budkaflen».
Det är icke min afsigt att till bemötande upptaga allt
likt och olikt, som Strindberg på senaste tiden i vredesmod
låtit undfalla sig mot qvinnans frigijrelsesträfvanden. Oafsedt
att dessa hans påståenden ej så sällan upphäfva hvarandra,
hvarpå jag längre fram skall anföra några exempel, skulle
det bestämdt vara att göra honom orätt, om man toge för
hans fulla och öfvervägda mening åtskilligt som sagts i hettan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
