Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En så genuint polemisk författare som Strindberg, hvilken
oupphörligt uttrycker sig i paradoxala vändningar, måste mer
än andra läsas i sammanhang. Ingenting är lättare än att
plocka ut ur hvad Strindberg skrifvit i denna fråga satser
så befangdt absurda, att de omöjligen kunna, lösryckta ur
sin omgifhing, göras till föremål ens för allvarlig behandling.
Vid hastig genpmbläddring af de ofvannämda uppsatserna,
företalet till »Giftas» och »Likställighet och tyranni», — med
»Qvarstadsresan» tar jag ingen befattning, då jag anser dess
inledande allmänna reflexioner, der just qvinnofragan
behandlas, för ett hafsverk, ovärdigt sin författare, — hittar jag
uttryck sådana som dessa: »När qvinnan begär rättigheter,
som mannen, är det endast rättigheten att få förstöra sig
hon begär», eller »milliarder qvinnor hafva lefvat på sina
mäns pengar, men ingen qvinna har ännu utan att knota
låtit sin man lefva på hennes», eller »hans (mannens) kärlek
till henne såsom maka och barnens mor har alltid varit en
garanti för att hon icke blifvit behandlad som slafvinna», eller
»hos bönderna är qvinnofrågan löst»! Mot sådant ha ju
Strindbergs fiender lätt spel, och de ha heller icke försummat
att hålla sig framme. Som jag är hans vän, kan jag endast
beklaga, att han ger sådana blottor på sig, men vill icke
begagna mig af dem, utan i stället söka få fram den
allvarliga mening, som ligger bakom hans paradoxer, och se till
om ens den kan hålla profvet.
Det har sig emellertid icke så lätt att komma åt hvad
Strindberg innerst menar i denna fråga. Han tillämpar den
rättighet och skyldighet en hvar har att söka vidga sina vyer
och beriktiga sin uppfattning om saker och ting här i verlden
i en nästan oroväckande utsträckning. När andra smått
skämmas för att erkänna, att de förut misstagit sig till den
grad, att de nu måste berömma hvad de nyss häcklat eller
tvärtom, så synes han rent af skryta med att förut ha haft
helt andra åsigter. Detta är nu visserligen mycket vackert
så till vida, som det visar en högst berömvärd kärlek till
den sanning, han för ögonblicket tror sig ha funnit, men
‘ det försvagar å andra sidan fruktansvärdt vigten af hans ord.
Då ingen säkerhet finnes för att icke nya öfverraskningar
och omkastningar skola framkomma i följande arbeten, får
publiken ovilkorligen litet svårt att taga hans satser så
allvarligt, ’ som det mesta i dem förtjenar. Naturligtvis talar
jag nu icke om sjelfva grundåskådningen hos Strindberg;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
