Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hänsyn tagits till de nuvarande usla forhållandena. När det
ännu är sä illa stäldt, att fria förbindelser anses nedsättande,
— märk väl för qvinnan, aldrig för mannen! — så liar en
qvinna rätt att fordra af den hon gifvit sig åt i kärlek, att
han skall göra hvad pä honom ankommer, så att hon ej för
hans skull må bli utstött ur samhället. Så mvcket mera
rätt har Valborg i »Dömd», ty hon talar icke blott i eget
namn, utan äfven och allra mest för sitt och hans barn,
livilket annars skulle nödgas gå genom lifvet hallstämplad af
samhället som en »oäkting», en varelse vid hvilken häftar en
fläck. »Hon vill då ingå ett prostitutionsäktenskap,» säger
Strindberg med indignation. Nej, ingenstädes i »Dömd» finnes
den uppfattningen uttalad, att mellan kapten Björnklo och
Valborg ett verkligt äktenskap skulle afslutas efter allt livad
dem emellan passerat. Hvad hon fordrar, och med fullaste
rätt fordrar, är tipp rättelse inför samhället för sig och sitt
barn; äktenskapsceremonien är den formalitet, som ensam är
i stånd att ge en sädan. Det är lätt att säga: samhällets
dom är vrång, hon behöfde ingen upprättelse. Så kan och
så bör den säga, som är oberoende nog att kunna bryta
med samhällsfördomarne. Men när en fattig ogift moder står
allena i verlden och är hänvisad att ensamt med sitt illa
lönade arbete sörja för sitt och sitt barns uppehälle, då har
man sannerligen icke rätt att af henne fordra att hon skall
uppresa sig och stolt sätta sig öfver alla Jiänsvn; nog kan
hon känna, att domen öfver henne är orättvis, men hon får
icke trotsa, om hon vill ha någon utsigt att hålla sig uppe
i kampen för tillvaron. Ve henne, 0111 hon försöker slå an
en sådan ton, att samhället känner sig säradt. i sin sedliga
storhet! Men böjer hon sig ödmjukt under den rättfärdiga
domen, då kan hon hoppas att »den aktningsvärda delen»
af samhället med nedlåtande öfverseende vill ge henne
arbete, d. v. s. bröd.
Att fru Agrell haft riktig blick för detta är i mina ögon
en förtjenst. Strindberg ser deri blott ett försök »att knyta
samhällsbanden ännu härdare, i stället för att förkunna
frihetens evangelium, naturens». Ett beqvämt kryphål för alla
rouéer! Om Strindberg vill vara konseqvent, skulle han, i
likhet med tidningen Väktaren, motsätta sig de nu i
riksdagen väckta förslagen om oäkta barns arfsrätt lika med äkta.
Ty om de ginge igenom, livilket de icke göra ännu, skulle
de förvisso vara ett svårt ingrepp i »frihetens evangelium»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
