- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1885 /
448

(1881-1891) With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Under konfirmationstiden tilltog hennes svaghet Hon
blef yr i hufyudet, så snart presten gjorde henne något
spörsmål, och svarade alldeles bakvändt.

När konfirmationen var öfver, slutade hon på husläkarens
inrådan pensionen, och man skickade henpe till Schweiz,
hvarest hon vistades i två år. Der kryade hon duktigt på
sig, men inträdet i stora verlden, när hon väl kommit hem
igen, slätade ut de goda resultat vistelsen i Schweiz haft
med sig. En resa till Italien påföljande vår målade åter
rosor på hennes kinder, men de togo starkt af under hösten.
Det var den hösten hon första gången träffade doktor Lundin.
Hennes pappa, som gjort doktorns bekantskap under en
resa, hade inviterat honom på middag. På hennes pappas
uppmaning förde doktorn henne till bordet.

De kommo i lifligt samtal.

Han infann sig den följande dagen och sedan hvar dag
i fortsättning.

Dagen före sin afresa till X., der han var läkare, anhöll
han om hennes hand.

Hon svarade i förvirringen ja. Visserligen fann hon
doktorn intressantare än andra herrar, men hon kunde ej
säga, att hon älskade honom. Ännu hade hon inte känt
någon riktig kärlek, en sådan kärlek hvarpå de romaner
hon smög sig till gåfvo recept. Men för att väcka en sådan
kärlek fordrades också ett annat utseende än doktorns.

Han var liten till växten, något korpulent På hufvudet
var nacken det vackraste, en sådan der nacke, som man
ser på grekiska statyer, ögonen voro små, grågröna, skarpa,
ögonbrynen buskiga, näsan klumpig, och så bar han
glasögon.

Hon skämdes för att återtaga sitt ja och höll god min
i elakt spel. På doktorns uttryckliga begäran firades deras
bröllop i all stillhet fram på nyåret I stället för att som
annat folk resa utrikes foro de direkt till X. Hon fann
den lilla staden riktigt vacker och deras hem förtjusande.
Det enda hon inte kunde förlika sig med var, att
kyrkogården sträckte sig ända fram till deras bostad.

När hon omtalade för sin man, hvilken rädsla, som
betog henne, då hon låg ensam ^ hemma, sade han, att ett
eländigt skolsystem, ett upp- och nedvändt lefnadssätt, för
många tyska ballader och en uppsjö af nöjen hade förstört
henne, men med tiden skulle nog denna svaghet gå öfver.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:30:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1885/0452.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free