- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1885 /
457

(1881-1891) With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en i hälame, och säga som Ludvig XIV: Qu’on m’ôte ces
magots là!

Arkitekten log.

— Ja, jag tycker ej heller om de nederländska inästame,
sade han och vred sina tunna mustacher, och kan ej förstå,
att man nu för tiden skattar dem så högt, men smaken är
skämd, ja...

Här afbröts konversationen af en piga, som bad arkitekten
komma ut, ty der var en herre, som ville tala med honom.

När Inez steg ner för konsul Gejers trappor, var hon
vid briljant lynne.

Berömmet, samtalet om konst och clet eldiga spanska
vinet hade lifvat upp henne.

Hon smågnolade, då hon gick öfver torget.

Pang... pang... pang.

Det var tre tornklockan slog.

Hon spratt till.

Så länge de hållit ut i dag! Nu satt väl hennes man
och väntade på maten.

Hon sprang det lilla stycke som återstod, rusade in i
förstugan och ryckte i klocksträngen.

Karin öppnade.

— Är doktorn hemma?

— Ja!

— År han på sitt rum?

— Nej, han sitter i matsalen och äter.

Äter! Det hade aldrig händt förr, att han ej inväntat
henne.

Hon tog hatten och kappan af sig och trädde med
klappande hjerta in i matsalen.

— God middag.

— God middag, sade doktorn och lät förläggsskeden
dyka ner i soppskålen.

— Jag kommer något sent, sade hon... Vi liöllo längre
ut än vanligt.

— Jag trodde, att du ej kom hem till middag, sade
doktorn, derför satte jag mig tül bords. Hoppas du ursäktar
min oartighet.

Gudskelof, han var ej ond.

Hon satte sig midt emot honom. Doktorn betraktade
henne småleende en stund, men till sist brast han ut i ett
gapskratt.

Ur Dagens krönika. V. 5—6. 31

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:30:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1885/0461.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free