Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Återigen tyckte hon, att det knackade. Hon strök å
nyo en sticka men med samma resultat som förut.
Jesus Kristus!
Hon kastade sig hufvudstupa i sängen och borrade
ansigtet ner i kuddarne.
Dörren flög upp, och benrangelsmannen trädde in. Han
gick ett slag rundt kring golfvet, hållande samma takt som
brukas i processioner på teatern: tre långa steg och halt,
och så tre långa steg igen och halt.
Efter att Tia gjort denna promenad gravitetiskt som en
hofinan tog han plats i en länstol borta vid kakelugnen,
slog benen om kors så att knotoma skallrade, stödde
ar-marne mot armstöden, lutade sig tillbaka och tycktes njuta
sitt dolce far niente. Men så kom doktorn, hennes man,
in. Hvad han såg trött och öfveransträngd ut. I hans
rockskört hängde en sexton års tös, i hennes kjortel höll en
gammal gubbe, och sedan följde en oräknelig mängd af
bam, ungdom’, medelålders folk och gamla.
Alla voro de trasiga, magra och hade de vaxgula
an-sigtena öfversållade med svarta prickar, och de fylde rummet
med en vedervärdig stank af tran.
— Hej du, sade döden och grinade, ska’ vi nu fortsätta
leken?
— Låt gå, sade doktorn, och så började han och döden
figurera mot hvarandra, liksom då man leker »gås, gås,
kringla». Hvar gång döden öfverlistade doktorn, skreko alla
barnen i ångest, men de vuxna klagade ej, de stirrade blott
med en slö blick på benrangelsmannen.
Så höllo de på timme ut och timme in ända till
morgongryningen. Efter hand som rummet böljade fyllas med
rödskimrande solljus, smälte döden och doktorn och alla de
sjuka bort.
♦ *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
