Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skrifsätt i hela denna bok. Herr H. tycks nemligen, när
han talat om den ene skådespelaren, helt och hållet glömma
bort, hvad han sagt, när det gälde den andre. Han är
klassisk med Torsslow, romantisk med Dahlqvist, bländad af det
fransyskt spirituela och den nonchalanta boudoir-elegansen,
när han talar om Fredrikson. Detta skulle nu kunna vara
godt och väl, om det endast betydde, att hr H. såsom
hi-storieskrifvare vore så objektiv, att han endast skildrade de
olika tidehvarfvens lynnen, sådana dessa framträdt i olika
konstnärsindividualiteter. Men så är det icke. Herr H.
polemiserar hela tiden i öppna eller förtäckta ordalag mot
den nya tiden, särskildt då mot den franska dramen. Man
väntar sig derför helt naturligt, att han på tal om Fredrikson
och Hartman skall komma med något i den stilen, som att
dessa konstnärer och deras samtida egentligen betecknade
en sorglig öfvergångsperjod i vår teaters historia — eller
något dylikt. Eller också väntade man att i bästa fall få
höra hr H. upprepa sin förhoppning, att de, hvilka ju äro
representanterna för »den franska äktenskapsbrottskomedien
med sina vrångbilder af menniskor», skulle, för att begagna
hr H:s eget uttryck, »lemna efter sig någon äfja, ur hvilken
en ny och bättre skörd skulle växa upp och frodas». Men
detta blir ingalunda fallet. Visserligen inleder hr H. sin
karakteristik af hr Fredrikson med följande uttalände:
När Gustaf Fredrikson den 4:de November 1862 gjorde sin debut
på Stora teatern som den unge mannen i Nicolles lina enaktskomedi
Min tants planer, kan man med allt skäl säga att det var den franska
salongskomedin med sin uddiga, spirituela dialog, sina på spetsen stälda
- situationer och sin temligen tvifvelaktiga moral, som gjorde sitt inträde
på den svenska nationalscenen, der den sedan utöfvat ett nästan
oinskränkt herravälde.’
Detta låter onekligen litet polemiskt och när man
kommer ihåg hr H:s föregående moraliska indignation emot det
fransyska, så är det ej utan, att man på hr Fredriksons
vägnar darrar för hans rykte. Så mycket mera öfverraskas
man, när man sidan efter föregående inledning läser
följande:
\ *
Gustaf Fredrikson hade också alla betingelser för att kunna på
detta sätt blifva en bärare af en hel rigtning, och i synnerhet en
rigt-ning sådan som denna. 1 besittning af en lycklig figur, ett uttrycksfullt
ansigte––––––––––-
och utrustad med en studentikos oförskräckthet och ett äkta upsalionsiskt
godt lynne, — ty studenterna voro glada ännu på den tiden, — förd»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
