- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1885 /
477

(1881-1891) With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

detta ar precis detsamma, som tidningarna i allmänhet
dagligen göra. Det är icke kritik, utan borde egentligen i
tidningarna gå under rubriken: onödigt långa notiser. Ty att
vidlyftigheten i och for sig ej gerna kan vara en förtjenst,
om metoden är densamma, det torde väl vara uppenbart.
Fyra nakna påståenden bevisa precis lika litet som ett, och
detta kommer af en ganska enkel regel, som säger, att om
man har aldrig så många nollor, så kunna de ändå
till-sammans aldrig blifva mer än noll. Att deremot, hvad jag
här kallat nakna påståenden, kunna hafva den egenskapen
att utan all egen försky lian eller värdighet blifva trodda det
är jag den siste att vilja förneka.

Hvad är då kritikens första uppgift?* Det är att sätta
allmänheten in i hvad frågan gäller. Är det en litterär
produkt, som behandlas, bör*kritikern så mycket som
möjligt ställa sig på författarens ståndpunkt, draga fram de
väsentliga synpunkterna i hans arbete och derigenom söka
sätta allmänheten i tillfälle att lättare förstå, hvad författaren
åsyftat. Det är alldeles, som om jag skall visa en person
en utsigt. Då ställer jag honom ej på botten af en brunn
eller med näsan mot en vägg för att sedan uppmuntrande
kunna slå honom på axeln och säga: Bäh! Ser du nu, att
här fins ingenting. — Utan jag för honom till den punkt,
från hvilken taflan blir bäst, emedan det är derifrån man
skall se. Och är jag klok och verkligen önskar, att personen

i fråga, som kanske ej har så öfvade ögon, skall gå derifrån
med någon behållning, så nöjer jag mig ej med att säga:
detta är vackert, förtjusande, sublimt, storartadt, eller något
annat lika sväfvande och lika innehållsfattigt. Utan jag
påpekar, hvad som är anmärkningsvärdt, hvad som ger den
»stämning», hvilken alltid ligger i ett landskap. Med ett ord

— jag visar på; hvad som der är skönt. När jag det gjort,
kan det vara tid att böija tala om det fula, om notabene
ej-upptäckterna, af hvad som var vackert, gifvit så mycket att
tänka på, att man ej får tid med resten. När en person på
så sätt blifvit vägledd och fått den rätta synvinkeln, på hvad

* Om våra läsare i det följande skulle finna någon likhet med det
bättre af hvad en bekant föreläsare ej länge sedan serverat den svenska
allmänheten, så böra vi upplysa derom, att artikeln var till oss
inlem-nad redan innan denne böljat sin tourné. I sjelfva verket kunna ju ock
dessa teorier i viss mån ledas tillbaka* så väl till Thorild som till Taine.

Red. anm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:30:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1885/0479.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free