Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kommit på »dekis», som bar agg till dem, h vil ka höllo sig
uppe, och som använde sin tunga för att efter bästa
förmåga göra dem lifvet surt. — Brun åter gjorde af samma
Daniel Hejre en qvick, spydig, småkitslig goddagspilt, som
visserligen var litet elak och gerna stälde till krångel, men
som egentligen inte ville någon menniska något ondt, och
som gjorde sina puts, drifven af en inre lustighet,
der-för att han betraktade sin omgifhing som en lekstuga, der
han kunde få roa sig med sina stora dockor fritt och efter
behag.
I likhet med de flesta menniskor, tyckte jag också*
att Almlöf kommit Ibsens sannolika mening närmare. Och
ändå var det något i Bruns spel, som fängslade mig på
ett särskildt sätt, och som jag ej kunde låta bli att
fundera på.
Ett år senare träffade jag tillsammans med Brun och
fick tillfälle att fråga honom, om ett rykte jag hört, var
sant, nemligen att han sjelf sett den modell, som föresväfvat
Ibsen, när han skref Hejre, och om han spelade efter sin
uppfattning af denna person.
— Jo, det var verkligen fallet.–
Med andra ord — Ibsen, som just ej är så kärleksfull
i sitt sätt att döma menniskor, har sett en person. Han har
af denna person fått Daniel Hejre. Almlöf, som också i sitt
konstnärsnaturel har något af bitter, drastisk skärpa, har fattat
Ibsens framställning och gjort sin Hejre derefter. •
Men Brun, som hade både Ibsens text och modellen
att tillgå, har sett på menniskan med sin naiva, hjertevarma
uppfattning, och han har lyckats att taga bort gallan ur
replikerna och gifva en annan bild, lika helgjuten som
Almlöfs, och som på ett alldeles exceptionelt sätt är hans
egen. *
Kanske man vill påstå, att ett sådant tillvägagående är
oberättigadt, och att Brun var misslyckad, derför att Almlöf
var lyckad, och derför att de båda voro så olika?
Nej, konsten är icke ett matematiskt problem, der alla
för att finna det rätta nödvändigt måste komma till samma
resultat. Den är en paradisets lustgård, der man får äta
efter smak och der inga träd äro förbjudna. När man då
en tid ätit af samma slags frukter, försöka menaiskorna
visserligen att bygga stängsel omkring de andra och skrifva
med stora bokstäfver: »Oå inte i gräset» eller »frukter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>