Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WiUman, då han skrifvit denna rol? Vi frestas att tro det, ty
det finnes enskildheter deri, t. ex. förbannelsescenen, der man
djupt beklagar att denne utmärkte artist skall vara bakom i st
för framom kulisserna. Åtoge sig hr Willman Vlads parti, vore
operans lifotid betryggad. Nu ser det tvifvelaktigt ut, med allt
erkännande för öfrigt åt hr Strömberg, som visserligen ej kan
uppbära sin egenskap af första bassist i den stora genren, men
som likväl i denna opera är mera lycklig i sina ansträngningar
än annars.
Trots de glittrande kostymerna, de vackra dekorationerna,
den noggranna inöfningen kan »Neaga» ingalunda anses vara
den bäst gifna operan under säsongen. Yi komma i stället att
tanka på Gounods Romeo, som gifvits med en ensemble och en
röstprakt, alldeles öfverträffande Opéra-Comique i Paris, både förr
med Michot och Carvalho och nu senare med Talazac och
Mer-gueillier eller Heilbronn. Det är här som fröken Orabow har
sin bästa, mången säger enda rol, som litet varierad går igen
både i Mignon och Traviata m. m. Och detta bästa är här
sannerligen godt nog. Icke som skulle der icke saknas något
Det är hufvudsakligen mimik. Fröken Grabows ansigte har
ypperliga uttryck för ett par själstillstånd, men dervid stannar det
Den samlade djupa dysterheten och den innerliga, trånande
hän-gifvenheten, icke mera. Hennes utomordentligt lyckliga
apparition räddar henne i »Romeos» l:sta akt, men strängt taget spelar
hon der alltför medvetet liksom i motsvarande akt af »Mignon»,
der det stör ännu mer. Men i andra akten, och i fjerde! Det
är verklig skada att vi icke haft M. Gounod bland oss någon
afton, då fröken Grabow här tolkat hans musik. Yi tro att han
skulle bli nöjd. Liksom Patti icke spelar utan är Rosina, så
är det här med fröken Grabows Julia. Man har svårt att tänka
sig någon annan än fröken Grabows Julia, då man i minnet
åter-upplifvar denna sköna musik. Denna späda, jungfruliga gestalt
der uppe i månfloden på balkongen med det sydländskt mörka
håret, de svarta, stora, kärleksstrålande ögonen och dertill denna
egendomliga stämma med den tunga, dystra timbren, de
glänsande höga kristall tonerna — men främst af allt föredraget, med
dess här i Norden oerhörda nervösa inträngande kraft, dess
förtärande heta lidelse — med ett ord den heliga elden. Förglömmas
må ej hr ödmans Romeo, som smittades af fröken Grabows
entusiasm och både sjöng och spelade som aldrig förr. De öfriga
partierna gåfvos med utmärkelse, de bästa krafter voro tagna i
anspråk äfven för mycket underordnade partier, t ex. Gertrud,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
